Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 54
h. d. hallbäck
han väsentligen skall ha tillägnat sig. Nymans anhängare anse
sm sekt såsom en utgrening af hoofianernas, med hvilka de ännu
sägas underhålla oafbrutna förbindelser».1
Här upprepades nu företeelserna från Hoofs egen
verksamhet. Nyman höll predikningar, som varade flera timmar, och
enskilda sammankomster. Folk tillströmmade i stora mängder.
Hvarje söndagsmorgon voro vägarna fulla af människor, som från
fjärran håll kommo för att höra honom. Förkunnelsen var en
åter-klang af Hoofs med lagpredikan mot världsligt väsende af hvad
form det vara månde. Öfverflödet i fråga om bohag, kläder och
annat dyl. skonades ej, oomvända lärare fingo sin skarpa dom o. s. v.
Till herrnhutismen intog dock Nyman såsom hoofianerna i
allmänhet en afvisande ställning.3 Sellergren, som senare kom i
tillfälle att lära känna Nyman, yttrar sig om honom sålunda: »N.
är ett eldsprutande berg, när det gäller att straffa synden, men
underlåter icke att gjuta balsam i förkrossade hjärtan. Han
ljungar från Sinai, men lockar och hugsvalar med deltagande känsla
från Golgata. I bottnen redlig, döljer icke en gång sina brister,
oegennyttig, har alldeles icke gått tillbaka, men är af få känd. »3
En helt annan uppfattning hade domkapitlet i Växiö. Tegnér
lämnar följande karakteristik: »Denne Nyman,"31 år gammal och
präst sedan 1820, är en man af obehagligt och inbundet utseende
med medelmåttiga förståndsgåfvor och svaga studier. Jag har
nyligen lärt känna honom personligen och sökt, så vidt möjligt
varit, att bilda ett omdöme öfver hans carakter. Är frågan om
intellectuella förmögenheter, om tankens djup och klarhet, 0111
det slags skarpsinnighet som fordras för att reda och utveckla ett
ämne, så är han ingenting mindre än utmärkt. Men till
ersättning-äger han ett icke blott hållfast och vidtomfattande minne, utan
äfven en i hög grad lättrörlig och eldfängd inbillning. När den
upplågar — och det sker vanligtvis så ofta han beträder predikstolen
och ser en större folksamling — är han i stånd att 3 till 4 timmar utan
allt afbrott och utan betydlig förberedelse tala öfver sitt ämne.
Texten är honom härvid merendels likgiltig, ty han håller sig föga
därvid, och begagnar den mest endast som en tillfällig, ofta tappad
och ofta återtagen ledtråd för allmänna betraktelser öfver nåden,
1 Att Nyman ansågs för hoofian, se Bref till af Wingård från S. 1’. Bexell,
jan. 1825.
2 Bref till M: N. Lindh, »L: 5», f. 265—276. !
3 Sellergren a., a., I, s. 327.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
