Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoofianismen’
T55
lagd till Hoofs grannskap. Så var t. ex. J. Clæsson född i Svenljunga,
adjunkt hos Hoof och sedermera komminister i samma församling,
där Hoof bodde.1 Vickelgren vistades redan som student i
Mjö-bäck2 och tjänstgjorde här seclan som präst, flere andra att förtiga.
Det sägs ock att på Floghult mänga allvarliga samtal blifvit hållna
mellan den gamle och de unga, utan att dock någondera sidan vek
från sin öfvertygelse. Hoof gillade icke Schartaus skrifter.3 Efter
Hoofs död blef brytningen än uppenbarare. Schartauanerna grepo
till pennan och anföllo hoofianerna i kyrkliga tidskrifter. Deras
organ var Nordisk Kyrkotidning, där polemiken återfinnes på
åtskilliga ställen på 1840-talet.4 Ännu så sent som 1861 har detta
slags angrepp ej helt upphört, som vi kunna finna af en uppsats i
»Bibliskt-Lutherskt Veckoblad för folket» af G. D. Björck, hvilken
uppsats utgör ett angrepp på Hoofs person.5 Den vanligaste
formen af striden var emellertid den polemiska predikan. Så predikade
en präst enligt egen uppgift en gång t. ex. mot det hoofianska
fördömandet af rödt, anförande att Gud kläder markens blomster
äfven i denna färg, med clen påföljd att en och annan hoofiansk
gumma svimmade af förfäran i kyrkan.6 Hopen söndrade sig, och
det gick så långt, att, såsom anteckningar från 1860-talet visa,
personer af de olika partierna ej vågade träda i äktenskap med
hvarandra.7
Vi hafva redan antydt, huru mycket dessa rörelser dock ägde
gemensamt. Redan de yttre omständigheterna, under hvilka de
framträdde, påminna om hvarandra, då så väl Hoof som
schartauanerna voro illa ansedda af stiftsstyrelsen och misstänkta af
regeringen8, men värderade af folket. Äfven i åsikter var det
mycket som öfverensstämde. Båda rörelserna påyrka bättringen och
vilja ingalunda nöja sig mecl en blott ren lära. Båda värderade
dem af kyrkans präster, som de ansågo för »rätta lärare» på ett
synnerligt sätt. Båda fäste viel förkunnelsen mycken vikt vid
1 Det är till honom Hoof lär ha yttrat: »Stållafora, stållafora» etc., se
Björcks Bibliskt-Lutherskt veckoblad 1861, s. 330.
2 Göteborgs Domkyrkoförs:s inflyttningsbok, C. W. S., s. 51.
3 Nordisk Kyrkotidning 1844, s. 23.
4 T. ex. 1842, s. 305 ff., 1844, s. 23 m. fl.
5 Björck a. a., 329 ff.
6 Att argumentet framfördes mer än en gång mot hoofianerna, se
Skar-stedt, Göteborgs stifts Herdaminne, s. 1122.
7 Muntligt meddeladt.
8 Skarstedt a. a., s. 796, Fehrman a. a., kap. III.
Kyrkohist. Årsskrift 1915. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
