Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 54
h. d. hallbäck
framställandet af »Nådens ordning». Båcla ställde sig lika mot
världsliga nöjen såsom dans, skådespel och kortspel. Båda lade
stor vikt vid helighållandet af sabbaten. Härutinnan visade de sig
båda som pietistiska rörelser. Likväl är det stor skillnad dem
emellan. Förklaringen ligger däri, att under det hoofianismen
är en rent pietistisk rörelse, understundom med inslag af
herrnhutismen, är schartauanismen blott delvis pietistisk. Den utgör
en sammanfattning af pietism och ortodoxi, upptager i sig moment
ur båda dessa riktningar och söker sammansmälta dem till ett helt.
Divergensen mellan hoofianismen och schartauanismen kommer
därför, som man kan vänta, på ett synnerligt sätt till synes just
vid dessa ortodoxa moment hos schartauanismen.
Ett af dessa moment är schartauanismens fordran på ren
lära eller rättare dess uppfattning af den rena läran som ett
oundgängligt villkor för att ett sant andligt lif skall kunna uppkomma
och utvecklas på ett sundt sätt. Bekant är Schartaus egen
personliga upplefvelse i detta afseende, hans förkastelse af t. ex.
herrnhutismen, hans många varningar för lös kristendom och för böcker,
som innehålla sådan.1 Öfver hufvud taget ville han ej
rekommendera andra böcker än sådana, som helt och hållet kunde gillas, och
förkastade alla, som i något stycke voro otjänliga. En stor del af
de vid denna tid i de väckta kretsarna gängse böckerna föllo
sålunda för hans dom och utmönstrades af hans lärjungar. Lien gick
bland den herrnhutiska och mystiska litteraturens alster.
Sellergren och många andra hade förut icke funnit något
an-stötligt i flera af dessa skrifter. Men det intryck Schartaus person
och skrifter gör på honom är så stort, att äfven han nu tager tillbaka
sin rekommendation, manar till försiktighet vid brukandet af denna
litteratur, varnar för närmande till brödrakyrkan och
rekommenderar Schartau.3 Att Schartaus egentliga lärjungar med än mera
ifver skulle gripa verket an är gifvet.
Tillse vi nu, hvilken litteratur, som var för Hoof kärast och af
honom rekommenderad, finna vi flera, som just höra till de af
Schartau utmönstrade, t. ex. Sions sånger, Nådens Ordning till salighet
af David Hollazen, Thomas à Kempis, Louvigny, hvilka alla höra till
den herrnhutiska och mystiska litteraturen3, men därjämte skrifter
1 Henrik Schartau, Bref i andeliga ämnen, s. 74, 297.
■ Sellergrens bref, se särskildt företalet till del II.
3 Angående den synnerligen intressanta frågan 0111 den herrnhutiska och
mystiska litteraturen, se Kyrkohistorisk Årsskrift, del IV, 1903, s. 19, noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
