Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoofianismen’
T55
af den pietistiska färgen, t. ex. Murbecks arbeten. Lars Linderot,
som hoofianerna ansågo god, höllo schartauanerna för ett
»fårbete på en ljungsvedja». Den af hoofianerna likaså mycket
nyttjade »En ropande röst i öknen» undveks af schartauanerna,
hvilka i stället i synnerhet nyttjade författare af
Würtemberger-skolan, Bengel, M. F. Roos, Hiller m. fi. Schartaus egna
skrifter-förkastades af hoofianerna, som påstodo, att »försakelseläran» i
dem var förbigången. Många böcker, som nyttjades af båda
partierna, funnos väl allt fortfarande, t. ex. Bibeln, Luther, Arndt,
Nohrborg m. fi., men divergensen var uppenbar. Allra hetast
gingo striderna om Hoofs egen predikosamling och allra värst
omkring 1830. Äfven sådana, som icke egentligen räknades till
schartauanernas krets, t. ex. licentiaten Torbjörnsson, förkastade
den. 1832 anklagades han t. ex. för att hafva fällt yttrandet vid
ett sjukbesök: »Hvad är det du äflas för? Är det Hoofens
lögnareskrifter eller den förbannade landstrykaren Lars i Korslid? Både
Hoofs predikan och Zions sånger skola brinna»1, ett omdöme, som
emellertid är mindre att undra på, då Torbjörnsson fördömde sina
föregångare sedan 150 år tillbaka.
Äfven till Sellergren nådde striden. Denne hade förut, såsom
Schartau, uttalat sig ganska vänligt om Hoof.2 Så skrifver han t. ex.
1821’: »Med pastor H. har jag icke någon brefväxling. Men om
jag får tillfälle och mins det vill jag skicka honom bud med någon
samt Schartaus bref i andeliga ämnen (Lund 1868), s. 29 7E; Sellergren, Bref i
andeliga ämnen, del II (Växiö 1843), företalet. Om Sellergrens förhållande i
detta hänseende se vidare d:o del I, s. 58, 66, 76, 78 m. fl., »En ropande röst
i öknen», se Nordisk kyrkotidning 1842, s. 305 ff. I sina predikningar citerar
Hoof bl. a.: Kolmodin, Dufvorösten (högm., s. 175, 179: Fastlagssönd., 2 S.
i Fastan); Fornelius (högm. s. 187: 1 S. i Fast.); Kempis (högm. s. 102:
Trettondedagen, B. s. 75, 2 akt); Murbeck (högm. s. 782: 26 S. efter Tref.); Sions
sånger (högm. s. 323: 1 S. efter Påsk; högm. s. 724: 22 S. efter Tref.; högm.
s. 774: 26 S. efter Tref.; högm. s. 808: Marie Bebådelsedag; högm. s. 850:
Allhelgonadagen, B., 2 akt, s. 73 m. fl.); Luther (högm. s. 20: 2 S. i Adv.;
högm. s. 102: Trettondedagen; högm. s. 122: 2 S. efter Trettondedagen;
högm. s. 333: 2 S. efter Påsk; högm. s. 541: 8 S. efter Tref.; högm. s. 602:
13 S. efter Tref. och många andra ställen); Louvignv (Str. Pr. s. 7: 3 S. i
Adv.; högm. s. 328: 1 S. efter Påsk, B., 2 akt, s. 74; Str. Pr. s. 48:
Påskdagen; Str. Pr. s. 90: 25 S. efter Tref. ra. fl.) Hollazen rekommenderar han
särskildt. »Den finns både till låns och köps.»
1 Anklagelseskriften finnes intagen i sin helhet i Göteborgs stiftstidning
för samma år. — Se ock Skarstedt, Göteborgs stifts Herdaminne, s. 570.
: Sellgrens uttalanden 0111 Hoof återfinnas i hans Bref i andeliga ämnen,
I B., s. 214, 333, 540; II B., s. 385, 402, 419, 495.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
