Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoofianismen’
T55
ur Syréns sångbok. »En ropande röst i öknen», öfversatt på
norska och finska, samt: »Den odödliga själens betänkliga resa
igenom den korta tiden och in uti den oändliga evigheten»,
utkom i 16 upplagor.1 »En ropande röst i öknen» är den tidigast
utkomna af de hoofianska ströskrifterna. Den första upplagan
utgafs nämligen redan 1823 (10 à 15 upplagor). Dessa äro
emellertid icke de enda. Längre fram skola vi ock lära känna sångare
bland de småländska hoofianerna.
Hvad nu denna torparepoesi beträffar är den gifvetvis till
allra största delen underhaltig. Rimmet och metern äro ofta,
särdeles hos Lars i Korslid, förbluffande. För språkforskare torde
det emellertid ej vara utan ett visst intresse att studera dessa
primitiva författares metoder. Äfven i fråga om innehållet möter
man många naiva vändningar, t. ex. då Lars talar om de saliga i
himmelen. Där finns bland andra:
»Esaias, Amons son (Läs: sön!)
Nu har du fått profetens lön
Och 15 stora, jämte dig
Bokhållare evinnerlig.
Här :ir Johanijes: döparen
Han har sitt hufvud nu igen,
Hans hals är såsom Davids torn
Nu står han vid altarets horn».2
En axplockning vore visserligen värd att göras, men skulle föra
oss för långt. För öfrigt är innehållet i öfverensstämmelse med de
hoofianska åsikterna i det hela. Tvenne ting kan man dock ej
undgå att lägga märke till. Det ena är den polemiskt skärpta ton,
som råder, särdeles hos Lars i Korslid. Det andra är de naiva
försöken att uppträda med lärdom. Främmande ord användas gärna.
Äreminnen skrifvas öfver Ansgarius, Luther, Olaus och Laurentius
Petri, Spener, Francke m. fi. på grundvalen af några händelsevis
uppsnappade notiser. Huru lärd torde icke torparen Lars känt sig,
då han t. ex. med anledning af Bibeljubileet nedskref bl. andra
denna vers:
»Nu begynte svenskt Predikas
Uti alla Tempel fin.
Läsa, sjunga, Döpas, Vigas
Mer ej gjordes på Latin.
1 Peder Jonsson Topp, född 3787, död. 1869. Se Hjalmar Linnström,
a. a., f. 687.
3 Lars Linderot a. a., s. 60, 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
