Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 54 h. d. hallbäck
dorff m. fi.» Att svedenborgianismen ägt sådan lifskraft, att den
så sent kan omtalas som en tilltagande1 rörelse, torde ej vara
tillräckligt påaktadt. Saken tillåter oss emellertid ej att alltför mycket
ringakta hoofianismens betydelse. I själfva verket var den det
hufvudsakliga medlet till svedenborgianismens tillbakaträngande
på de platser, de enda i Sverige, som den begynte tränga ned till
själfva allmogen. Otänkbart är icke, att om svedenborgianismen
fått i lugn utbreda sig, den kunde tagit helt andra dimensioner
än den gjorde.
VI.
Striden mellan hoofianismen och de nyevangeliska.
Vi hafva i det föregående sysselsatt oss med den ena af
hoofianismens båda banemän, schartauanismen. Tiden för den andras
uppträdande nalkas. Det är nyevangelismen. Den förstnämnda
af dessa rörelser gjorde slut på hoofianismen i Göteborgs stift, clen
andra gjorde detsamma i Småland och Skara stift.
Nyevangelismen föregicks af tvenne , rörelser, som spelat en
stor förberedande roll. Den ena är predikosjukan, roparerörelsen
och »Hopparna», den andra är nykterhetsrörelsen. Genom den
förra uppjagades en religiös stämning af underlig beskaffenhet i
vida kretsar, genom den senare skapades nya former för den
frireligiösa rörelsen.3 Vi vilja först kasta en blick på hvilken del
hoofianismen hade i dessa rörelsers uppkomst.
Redan så tidigt som 1844 framkastar en insändare i Nordisk
kyrkotidning följande reflexioner angående sammanhanget mellan
hoofianismen och predikosjukan: — — »Emellertid har
insändaren kommit att tänka på upphofvet till dessa villfarelser, i
synnerhet på denna ort. Troligen har det kommit från Vestbo och
Vestergötland. Kanske hela predikosjukan har sitt upphof
därifrån. Man vet att komminister Hoof med förkärlek begagnade
Sions sånger, den han kallade ’sårboken’. Man vet ock att han för-
1 Se dock därom i Hjalmar Kylen a. a., s. 55 ff.
2 K. J. Ekman, Den inre missionens hist., s. 1044. Vi tillåta oss ett citat
från denna de frireligiösas egen speciella kyrkohistoria för 1800-talet: »Under
den .första tiden, då sanningens budbärare började resa omkring och förkunna
evangelium, var det på flera ställen omöjligt att få predika Guds ord på annat
sätt än genom att hålla nykterhetsföredrag, hvarvid tillfället fick begagnas att
draga fram bibelns sanningar. Gud välsignade detta tillvägagående så att
dörrar ocli hjärtan härigenom öppnades tör Guds ord».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
