- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sextonde årgången, 1915 /
174

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1 54

h. d. hallbäck

Få vi tro den hoofianska traditionen i Göteborgs stift, togo
emellertid hoofianerna där själfva afstånd från predikosjukan. En
hoofiansk kvinna, Kristina på Klippan i Svenljungatrakten, säges
t. ex. hafva talat Guds ord i »sömne» sjungit, bedit och uppenbarat
hemligheter, men själf varit mycket bedröfvad häröfver. En
annan i samma trakt berömde sig af dylik förmåga men utstöttes
af hoofianerna.

I Västbo i Småland fick predikosjukan en fortsättning i den
s. k. hopparerörelsen, en företeelse, hos hvilken de hoofianska
dragen äro nästan ännu mera påtagliga. Behållna äro
hoofianis-mens vanliga karakteristiska egenheter, kärleken till Hoofs postilla
och Sions sånger, blandningen af pietism och herrnhutism,
vänlighet mot kyrkan samtidigt med konventikelväsende, försakande
af prål och öfverflöd, den hoofianska dräkten och välgörenheten,
förkastandet af den röda färgen, det hoofianska namnet »vänner»,
ehuru de äfven kallade sig för »rösterna», det hoofianska bruket
att vända ansiktet mot väggen vid bön o. s. v. Matrimoniatet
är ett för dem säreget kännetecken, ehuru det kanske ej är
alldeles främmande för hoofianernas gamla uppfattning, då bland
dem äfven kvinnor uppträdde såsom ledare. Så mycket
underligare och främmande för den öfriga hoofianismen synes
emellertid den extatiska dansen och det beställsamma
äktenskapsstiftan-det vara. Dessa drag påminna om den gamla, men förnekade
anklagelsen för »ängladansen» och visa, att den hoofianska
rörelsen ej är fri från extatiska motiv, äfven om de sällan fått träda
fram. Det må emellertid icke förgätas hvilka former afarter af
hoofianismen hafva tagit. Som bekant har emellertid
»hopparerörelsen» endast fått ett fåtal anhängare.1

Angående nykterhetsrörelsen vilja vi endast i ali korthet
påpeka det förberedande arbete, som undangjordes för den samma
genom Hoofs nykterhetspredikan, som verkat effektivt i vida
kretsar. Superiet hade redan minskats i betydlig mån på de orter, som
den hoofska rörelsen berört.3 Likaså hade folket, då
nykterhetsmötena begynte hållas, genom de hoofianska konventiklarna
redan begynt vänj a’sig vid enskilda sammankomster, hvilket ock be-

1 Angående »hopparesällskapet» se C. A. Cornelius a. a. sid. 225 fl", och
|. G. Hazén, Några minnen från religionslifvet i Västbo, intagna i Växiö stifts

hembygdskalender år 1912, sid. 14 ff.

3 Visitationsprotokoll, Svenljunga ,1819. Tegnérs bref till af Kullberg.
»Svea» 1883.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1915/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free