- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sextonde årgången, 1915 /
175

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

j. o. hoof och hoofianismen’

T55

tydligt underlättade nykterhetsrörelsens intåg. Genom båda dessa
rörelser kom hoofianismen att indirekt gynna nyevangelismen,
som visste att begagna sig af både resterna af roparerörelsen och
den moderna nykterhetsrörelsens organisation. Att hoofianismen
äfven direkt genom sin lekmannaverksamhets införande tjänat
nyevangelismen skall i clet följande visas.

Tegnér hade förmodat, att hoofianismen i Småland skulle
upplösas med aflägsnandet af Nymans person, en förmodan, som ej var
helt utan grund.1 Då Nyman förflyttades till Stockholm, aftog
visserligen den af honom framkallade rörelsen. Att den dock ännu
ej var bruten utan hade ansenliga dimensioner, framgår af en mycket
intressant brefsamling, förvarad i K. B. i Stockholm, en brefsamling,
som låter oss se tillnärmelsevis utbredningen af den hoofianska
rörelsen 1833. De ifrågavarande brefven utgöra en följd af skrifvelser
från Nyman till bokförläggaren N. M. Lindh i Örebro samt ett till
samme man från en artist J. Pettersson i Karlskrona. Ämnet som
afhandlas är utgifvandet af Nymans predikningar. Intressant är
att se hvar han tänker sig afsättningsmöjligheter för boken,
uppgifter som ganska noga stämma med hvad som på andra håll är
kändt om hoofianismens utbredning. Själf erkänner han, att
huf-vudpubliken måste blifva det lägre folket, äfven om en och annan af
de högre klasserna ville »lukta» på den. 1830 skrifver han, att han
själf ville ansvara för 2000 ex.; 1000 sändes till Växiö, 500 till
Jönköping och 500 till Vanås. »I Stockholm kunna säkert afsättas
1000 ex. och i Karlskrona och Göteborg tillsamman lika så många ».
1833 beräknar han några i Stockholm, »men den betydligare
afsättningen, som med skäl kan påräknas blifver ofelbart i Vexiö stift,
några församlingar i Calmare stift och vissa trakter i Kristianstad
och Blekinge län, äfven som en ganska betydlig del af Göteborgs
stift, men allt bland allmogen». I en anmärkning tillfogar han dock:
»Afsättningen är nog högt och dristigt påräknad, men jag tror mig
tämligen kunna ansvara för det hela, äfven om jag misstagit mig på
lokala förhållanden». I samma ton skrifver artisten Pettersson 27/3
1838, som utbjöd ett porträtt af Nyman (bifogadt, ej det vanliga i
profil utan en face). Han tror, att afsättningsort skall kunna fås:
»I Stockholm, Småland, Västergötland, där han längre tider vistats,
samt äfven på Östergötlands Västra strand, där han också har många

1 Den då af Nyman ledda kretsen synes ej hafva haft lekmannaledare,
Tegnérs redogörelse till af Kullberg, »Svea» 1883, f. 43 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1915/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free