Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. D. Hallbäck. J. O. Hoof och hoofianismen. En kyrkohistorisk studie. (Forts. och afslutning från årg. XV.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j. o. hoof och hoofianismen
1/9
som innehållande falsk lära. Äfven i andra trakter, t. ex. vid Borås,
höjde hoofianerna sina varnande röster mot den nymodiga
förkunnelsen. Till Göteborgs stifts hoofianer nådde striden ej, då
nyevangelismen aldrig i väsentlig mån förmådde intränga där på
grund af det kompakta motstånd schartauanismen gjorde.
Vid denna tid hade Per Nyman efter växlande öden återvändt
till Småland.1 I Stockholm hade han slagit så igenom, att t. o. m.
de allra flesta tidningarna togo hans parti.2 Åkare och
roddar-madamerna lejde sig fria om söndagarna för att gå och åhöra honom.
Från Stockholm flyttades han 1827 till Karlsborg, därifrån 1835
såsom kyrkoherde till Vemmerlöf i Skåne. 1842 sökte han sig ånyo
hem till Småland, där han först blef kyrkoherde i Stenbrohult och
efter 1849 i Urshult, där han kvarstannade till sin död 1856. Med
mycken ifver deltog han nu i kampen mot de nyevangeliska likasom
mot Fjellstedt och vissa tider mot Wieselgren. Väldiga voro hans
predikningar mot de nyevangeliska läsarna, »hvilka nu syntes honom
farligare än alla andra». Han profeterade, att svåra tider tillstunda,
ty icke lång tid därefter skulle både skräddare och skomakare och
bonddrängar uppträda och då vore slutet icke långt borta.
Hvad nu Nyman beträffar lyckades han verkligen hejda den
nyevangeliska rörelsen på sin ort. Det klagas öfver att svenska
Missionsförbundet ännu 1895 i Urshult haft att kämpa mot en
fientlig befolkning, »som i mycket liknat den som mött missionärerna i
Kina ». Lönen för denna kamp för de gamla hoofianska åsikterna
har emellertid blifvit ett konsekvent smutskastande af hans minne,
hvad den senare delen af hans lif beträffar. Förklaringsgrunden till
de gängse ocli öfver allt påträffade uppgifterna om hans »svalnande
ifver» ligger i öppen dag för den som gifver akt på hans ställning i
striden mellan gammal- och nyläsarna i Småland och betänker, att
det är de nyevangeliska, som tecknat hans biografi, hvarefter
notiserna upptagits i biografiska lexika o. s. v.
På andra håll, t. ex. i boråstrakten, öfverflyglades däremot
hoofianerna snart. Då Jönköpingskolportörerna uppträdde,
mottogos de väl till en början såsom villoandar. De nyevangeliska
1 E. J. Ekman a. a., Om Nyman upplysningar, s. 275, 1196, 1216, 1217
samt i Församlingsvännen 1874, s. 92.
2 Angreppen mot honom voro dock af den beskaffenhet, att han
understundom höll på att mista modet. Se t. ex. Stockholms-Tidningen, dec. 1826,
och Nymans missmodiga bref till skalden C. F. Dahlgren 16/12 1826, hvilken
han ber ta’ honom i sitt försvar, K. B. brefsamlingar, »D.», f. 611. I de
öfriga stockholmstidningarne föres en samtida polemik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
