Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812.
Med inledning.
INLEDNING.
Religionens ställning i sjuttonhundratalspoesien och den
estetiskt motiverade psalmboksreformen.
i. I utlandet.
Den populära uppfattningen af sjuttonhundratalet (för
Sveriges vidkommande is3ainerhet dess senare hälft) röjer en
benägenhet att förenkla den andliga karaktären hos detta på motsatser så
rika sekel och företrädesvis fästa sig vid dess förståndsmässighet
och därmed sammanhängande kritiklusta inför tillvarons mystiska
grundvärden. Att ett sådant tidslynne icke skulle ha mycket
intresse till öfvers för en djupare religiös poesi eller äga förutsättningar
för att skapa en värdig kyrkosång, synes då utan vidare klart.
Upplysningstidens psalmdiktning vidlåder ju ock ett ledsamt rykte
för filiströst docerande och talanglöst rimmeri. Hvad särskildt
det svenska psalmboksarbetet under sjuttonhundratalet angår,
är det mycket litet studeradt, men alla omdömen öfverensstämma
i, att det måste anses väsentligen misslyckadt.
Men af intet blir intet. Den omsider gillade och stadfästade
psalmboken af 1819 måste framstå som ett rent mirakel, om man,
hyllande den länge gängse uppfattningen af det föregående seklets
bristande sinne för religiös poesi, betänker, att nämnda psalmbok
är ett verk af män, hvilka fått sin grundläggande religiösa och
litterära bildning under sjuttonhundratalets sista årtionden och
adertonhundratalets första gryning. Detta gäller ej blott om Ödmann,
Adlerbeth och Åström, utan äfven om Wallin, som i så mycket
visar frändskap med det sekel, hvars son han var, och som så tidigt
vann den gustavianska sångarkretsens ynnest. Skall man kunna
rätt uppfatta hans verk, måste man söka påvisa de strömningar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
