Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE . I q $
Man får ju ock komma ihåg, att en mäktig motström mot
förstånds-deismen och fritänkeriet utgick från Rousseau, och att han i Emile
och La Nouvelle Heloise gifvit uttryck åt en känslovarm
religiositet, som sedan ofta kommer åter i poetisk form. Vidare har en
estetiker som abbé Batteux (1713—1780) både genom sin
betoning af den bibliska poesiens utomordentliga litterära värde
(isynnerhet på originalspråket)1 och genom sitt framhållande af själfva
ämnets betydelse för diktningen bidragit till att åtminstone i
utlandets franskt påverkade kretsar upprätthålla den religiösa
odelyrikens anseende som en värdig konstform. Af det ofvan sagda
framgår ju ock, att den fransk-klassiska litteraturen ingalunda
erbjöd få prof på en diktning med religiösa motiv, som kunde
användas som mönster för öfversättning eller imitation af den goda
smakens lärjungar i andra länder, och vi kunna i vår egen vitterhet
se, hur till exempel Kellgren och Jakob Tengström öfva sin penna
på tolkning af religiösa odén af franskt ursprung.
Vida betydelsefullare i litterärt hänseende blef dock den
religiösa diktning, som utgick från England och Tyskland.
I England förfäktar ännu vid 1700-talets början J. Dennis, England.
att ali poesi måst vara religiös till sin syftning: the reformation of
the mind är skaldekonstens ändamål.2 Och om också författare
som Addison, Pope och Thomson långtifrån hylla en så ensidig
teori, stå de dock mindre främmande för den religiösa poesien än
Boileau eller Voltaire. Addison har trots sin sympati för den
korrekta franska klassicismen lancerat Milton, som dessförinnan
knappast varit uppskattad efter förtjänst. Pope har i Essay ön Man
men än mer i Universal Prayer gifvit uttryck åt en upplyst
religionskänsla och i en parafras öfver Jesaja med bibliska bilder tecknat
det messianska fridsrikets härlighet. Slutligen har Thomson i sina
Seasons infogat en på sin tid mycket prisad hymn till Gud,
hvarjämte han åt hela dikten förlänat en andaktsfull stämning, som
går igen hos de flesta naturbeskrifvande skalder.3 Men midt under
clet att den franska klassicismens anhängare i långa skaldestycken
1 Batteux, Principes de la littérature. 5. Ed. III, sid. 274 !.: »C’est là
■cju’on trouve le beau idéal de 1’Ode réalisé. Le grand, le doux, le triste, le
véhement, tout y est dans la pius haute perfection».
- G. Saintsbury, A Historv of Criticism, Vol. II, sid. 435 f.
3 H. v. Stein, Die Entstellung der neueren Ästhetik, sid. 134 ff.: »Die
beschreibende Dichtung jener Zeit zielt fast stets auf ein Lob des Schöpfers».
»Addison und die beschreibenden Dichter stellen die Kunst in den Dienst der
Theodicee.»
Kyrkohisi. Årsskrift 1915. I?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
