Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE .
I q $
hälften af sjuttonhundratalet återtar detta element sitt inflytande1
på flere vägar, framför allt genom återgången till Milton, som
förenat stark ursprunglighet med djup klassisk bildning och gifvit
storslagna uttryck åt religiös hänförelse i biblisk anda. Från Milton
räknar enligt den moderna litteraturforskningen den
förromantiska strömningen i England och på -kontinenten några af sina
mäktigaste tillflöden.
Till Milton är det också, som en af sjuttonhundratalets för
kontinentens vidkommande inflytelserikaste engelska författare
söker anknytning i sin sträfvan att återförena poesien och
kristendomen — Georg II:s hofkaplan Edward Young (1681—1765).2
Under sin studietid i Oxford hade han kommit i beröring med
den just då där verksamme deisten Tin dal, men denne lyckades
enligt egen uppgift föga imponera på den satiriskt lagde Young.
Redan i sina första dikter upptog han religiösa ämnen (The Last
Day), och i hans satirer höra de partier till de lyckligaste, som
ironisera öfver societetens religiösa bortkommenhet.3
Den skäligen ofarliga gudsföreställning, som Pope hyllat i sin
Essay ön Man, fann Young nästan blasfemisk, och den därmed
förbundna obegränsade optimismen (whatever is, is right)
angriper han med frätande hån och lidelsefull styrka i sina Night Thoughts
(1741—1745). Pope hade på grundvalen af Bolingbrokes system
1 Courthope, a. a. V, sid. 19.
s Courthope, a. a. V, sid. 300.
5 Särskildt går han illa åt de evigt leende världsdamernas bekväma tro
pä »en väluppfostrad gudomlighet», formad efter deras eget beläte:
— Atheists are few: most nympbs a Godhead own,
And nothing but His attributes disown.
From atheists far, they steadfastly believe
God is, and is Almighty — to forgive.
His other excellence they’ll not dispute;
But mercy, sure, is His chief attribute.
Shall pleasures of a short duration chain
A lady’s soul in everlasting painf
Will the great Author us poor worms destroy
For now and then a sifi of transient joy?
No: He’s for ever in a smiling mood;
He’s like themselves; or how could He be good?
And they blaspheme, who blacker scheme suppose. —
Devoutly thus Jehovah they depose,
The puré, the just! and set up, in His stead,
A Deity that’s perfectly well-bread.
(Cit. efter Courthope, a. a. V, sid. 296.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
