Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i q 6
E. LIEDGREN
Just en poesi, som lik den hebräiska i sällsynt hög grad är ett den
religiösa lidelsens verk, kan själf framkalla sublim lidelse och väcka
sedlig och religiös entusiasm. Vi möta på kontinenten samma
estetiska tankegång om lidelsens betydelse: den finnes redan antydd
i J. B. Dubos’ Reflexions sur la poésie et la peinture (1719).11
England ligger den till grund bl. a. för de föreläsningar öfver retorik
och skönlitteratur, som den skotske teologen och estetikern Hugh
Blair höll vid Edinburgs universitet 1764 och som sedan utgåfvos
i flere upplagor alltifrån 1783 och äfven öfversattes till tyska och
franska.2 I framställningen om poesiens väsen röjer han sitt
inflytande från lidelseteoriens förfäktare. Poesi är passionens och
den i verksamhet satta inbillningskraftens språk — känsla och
fantasi äro alltså väsentliga för ali diktning. Hans för oss
intressantaste uttalanden gälla dels det sublima, som han karakteriserar
efter Edmund Burkes epokgörande essay (1756), dels den
hebreiska poesien, hvars kynne han tecknar i nära anslutning till
Lowth. Bland alla antika och moderna diktverk ge de heliga
Skrifterna de högsta exemplen på det sublima. Blair använder i
allmänhet gärna bibelställen såsom stilprof, men i synnerhet vid
karakteristiken af det sublima.3 Här möter ett helt annat poetiskt
stilideal än klassicismens: »bold sublimity, not correct elegance».
Det är ej det tydliga, klara och regelmässiga, som väcker de
sublima känslorna till lif. Tvärtom. Darkness, obscurity och disorder
bidraga att förstärka dessa känslor. Att klargöra en idé och att
med den sätta inbillningskraften i rörelse är två alldeles skilda
ting. Inbillningen kan ju starkt påverkas af saker och företeelser,
som vi ej klart uppfattat.
För den religiösa poesien, hvars styrka vanligen mera ligger i att
uttrycka och meddela stämning än att direkt upplysa förståndet,
blir denna teori af stor betydelse, både när det gäller att rätt
värdera den gamla andaktspoesien och att skapa en lefvande ny
sådan. För senterandet af den äldre psalmdiktningen har äfven
det vid denna tid i England vaknade intresset för den gamla
inhemska folkpoesien omsider fått stor betydelse. Förromantiken
i England berör sig här, liksom på andra punkter, med den tyska
1 v. Stein, a. a., sid. 230 ff.
2 H. Blair, Lectures cm Rhetoric and Beiles Lettres I—III. 5. ed.
London MDCCXCIII.
• T. ex. a. a. Lect. IV: Ps. 18, Hab. 3:6 f., Jes. 24:24,27,28. Lect. III:
Uppb. 19:6, Ps. 18: 12, Job 4: 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
