- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sextonde årgången, 1915 /
206

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i q 6

e. liedgren

litterära verksamhet. I företalet till sina Geistliche Odén und Lieder
(1757) anger han såsom poesiens väsen förmågan att lifva
inbillningskraften, på ett behagligt sätt sysselsätta förståndet och
underlätta arbetet för minnet, men också att sätta hjärtat i rörelse
och uppväcka eller underhålla känslor af glädje, kärlek, beundran,
medlidande och smärta. Därför borde skalderna isynnerhet offra
sina krafter åt religionens tjänst. Framför allt äger den poesi, som
är ämnad att sjungas, stor makt öfver våra hjärtan, och därför
borde det slaget af poesi företrädesvis helgas åt religionen.1

Två hufvudtyper af kyrkosånger urskiljer Geliert: Lehroden
och Odén für das Herz. De förra ha till uppgift att ge folket riktiga
religionsbegrepp och böra därför vara tydliga och koncisa, de
senare, som företrädesvis passa att sjungas, måste vara så beskaffade,
att vi genom dem få känna det sublima och rörande i religionen och
förnimma dygdens lockande behag och lastens afskräckande fulhet.
I bägge slagen är sålunda den pedagogiska synpunkten förhärskande.

Med afseende på stilen i kyrkopsalmerna tillråder Geliert att
undvika det alltför höga, granna och bildrika och vinnlägga sig
om det för alla tydliga, lättfattliga och sångbara. Man bör beflita
sig om det vårdade, belefvade språk, som hör bildade människor
till, men än mer bör Bibelns språk, »detta oefterhärmliga språk,
fullt af gudomlig höghet och tjusande enfald», få härska i
psalmerna. Ofta är den lutherska öfversättningens uttryckssätt det
kraftigaste och bästa, man kan få fatt i: i sin ålderdomliga form
ger det psalmen en högtidlig och ärevördig gestalt; oftast återkallar
ock bibelordet bättre än något annat religionens sanningar,
löften och hotelser i vårt minne och förlänar dem liksom ny kraft.
De bibliska tankar och uttryck, som en psalm innehåller, kunna
ofta genom själfva det sammanhang, hvari de af psalmdiktaren
blifvit insatta, få ett slags förklaring, som för mängden kanske är
mycket välbehöflig.

Så utprägladt didaktiskt orienterad, som sålunda Gellerts
psalmteori är, utgör den ett viktigt komplement till den
Klop-stockska. Där var det didaktiska starkt undanskjutet, här
dominerar det. Faktiskt lyckades Geliert med sitt mera
gammalmodigt nyktra program betydligt bättre som psalmdiktare än
Klopstock med sitt stämningsdallrande moderna. Geliert, som stod

1 I sina föreläsningar brukade Geliert ock uppmana sina litterärt
syftande åhörare att sjunga till förnuftets, dygdens och religionens pris. —
Hettner, Litteraturgesch. des XVIII Jahrhts, III: I, sid. 397.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1915/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free