Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i q 6
E. LIEDGREN
barnlösa som för hafvande kvinnor och barnmorskor. Flertalet
af hans egna psalmer äro kasualpsalmer i högsta potens, t. ex. »Bei
einem Donnerwetter» och »Lied Zweener getrennter Liebenden».
Det första intrycket af dylika rubriker är ovillkorligen
komiskt. Men saken har ju också sin uppbyggliga sida. »Der liebe
Gottesschwätzer» (Herders ord om Lavater) ledes af en önskan
att gifva hvar och en sitt och möta äfven den mest afskilde och
förgätne i hans egendomliga läge. Hvarje stånd, hvarje tänkbart
lifsöde skulle i psalmboken finna för detsamma afpassade uttryck.
»Es liegt etwas Rührendes, etwas Grosses in diesem Zuge des
La-vaterischen Herzens, allen alles zu werden». (Nelle).
I det ofvannämnda märkliga företalet till Zweytes Fünfzig
Christlicher Lieder (1776) vänder sig ock Lavater i känslan af sitt
psalmboksprograms ogenomförbarhet för blott en enda eller några
få personer till »Kraft- und Geistvolle Männer» som Klopstock,
Wieland, Goethe, Voss, Hölty, Bürger (han uppräknar tjuguåtta
mer och mindre bekanta författare, bl. a. äfven Basedow) med bön
om bistånd i arbetet. På ett år skulle då alla dessa önskvärda
psalmer kunna vara färdiga. Så ifrig är han att få se sin idé
realiseras, att han ej drar i betänkande att anropa äfven män med
ganska utpräglad likgiltighet för kristendomen om hjälp. Längre
fram tycks han ha insett programmets svagheter, ty han omtryckte
det ej vidare i de nya upplagorna af sina »Geistliche Lieder».1
Hvad hans egna psalmer f. ö. angår äro de i allmänhet rätt
torra, mycket långtrådiga, didaktiskt-reflekterande och i metriskt
hänseende mycket enformiga. Versifikationen är ojämn, och det
patetiskt-retoriska aflöses ofta af det platta. Blott ett litet fåtal
har bibehållit sitt inflytande till våra dagar. Men på sin tid voro
de till stor del mycket uppskattade, hvartill naturligtvis mest
bidrog deras anpassning till det dåtida andliga läget.
Så egendomlig den ofvan relaterade Lavaterska psalmteorien
kan synas, var den dock ingalunda blott ett hugskott af en enstaka
fantast — det var tvärtom ett uttryck för en allmänt rådande
å-skådning om psalmpoesiens uppgift, som t. o. m. kunde stödja sig
på en af tidens största estetiska auktoriteter —J. G. Sulzer,
schweizare till börden liksom Bodmer och Breitinger.
1 I U. U. B. finns ingen äldre upplaga än den af 1779: Christliche
Lieder. Erstes Hundert (Zürich 1779), hvarför föregående framställning
bygger på Melles ofvannämnda uppsats i MGKK 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
