Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LIEDGREN"
Gudz wärck och hwila fortfarande lästes i aflägsna landsorter,
såsom Knut Lilljebjörn betygar, var det väl mindre som estetisk
produkt än som uppbyggelsebok.1 Samma förhållande var det
nog med Biblisk Ovinnospegel och Andelig Dufvoröst af Olof
Kolmodin, som våra nyromantiker erinra sig bland sina barndomshems
fåtaliga bokskatter. Ännu vid midten af sjuttonhundratalet hos
en vitter granskare af Abraham Sahlstedts bildning och auktoritet
åtnjöto Kolmodin, Jacob Frese och C. J. Löhman stort anseende
som goda poeter2, men i de gustavianska kretsarnas
opinionbildande dom lyckades de ej bibehålla sin berömmelse.3 Det är så
mycket mindre att förundra sig öfver, som ej ens Dalin tillerkännes
högre värdighet än rimmare i Kellgrens nyss berörda yttrande om
vitterheten före Creutz och Gyllenborg.
Hos Dalin visar sig frihetstidens mångskiftande väsen i en
äfven religiöst sedt märklig blandning. Han öfversätter Popes
Universal Prayer och parafraserar Fader vår i en dikt på gränsen
mellan ode och psalm.’ Han håller sina beaktade
kalottpredikningar —- den svenska upplysningens Litteræ obscurorum virorum
—• och författar ortodoxt uppbyggliga Predikoord öfver
söndagsevangelier i gammal psalmstil. I Tankar öfver Guds försyn
anknyter han sig delvis till den karolinska diktningen (Runius) och
finner ett och annat gammaldags kraftigt uttryck för religiös känsla:
Om du mig ej föder,
jag svälter ihjäl.
Inom den nordenflychtska kretsen, där den franska smaken
och den voltaireanska upplysningen först riktigt slogo igenom,
odlar isynnerhet värdinnan själf den andliga skaldekonsten
(Andeliga skaldeqväden af H. C. N. utgåfvos 1758). Det är en poesi i
frågor på frågor till den Allvetande:
O du Evighetens öga,
som allting så noga ser . . .
1 K. Lilljebjörn, Hågkomster, sid. 6.
5 R. Alvin, Abraham Sahlstedt, sid. 131, 133. —Se om dem E. Wrangel,
Frihetstidens Odlingshistoria, sid. 265 ff.
3 Se t. ex. I. Bloms afhandling 0111 Svenska Vitterheten före Dalins tid
i lians Samlade Skrifter, sid. 233 ff.
1 I lindrigt bearbetad form upptogs denna parafras i 1793 års
profpsalm-bok (n:r 305).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
