Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare
2 2 1
kelt ämnat införa denna parafras i det blifvande
psalmboksförslaget. Men om också Oxenstierna ej positivt deltagit i arbetet,
har han, efter hvad det vill synas, haft en negativ förtjänst, som
på sin tid ej var utan värde: han ansåg, att de gamla psalmer, som
skulle bibehållas, icke borde ändras.1
Genom sin på ålderdomen utarbetade öfversättning (1811—
1S15) af Miltons Paradise Lost bragte han sin hyllning åt en skald,
af hvilken han redan i Dagens Stunder visat sig påverkad.-’
Genom hans skaldskap liksom genom Kellgrens sista dikter och
Franzéns första föres den rika miltonska poesien in i själfva
klassicismens eljes så snäft afgränsade värld.3 För den religiösa diktens
lyftning är detta ej minst värdefullt: den härliga hymn i vår
psalmbok, som begynner »Morgonrodnan mig skall väcka» (Sv. ps. 423),
vore väl utan det miltonska inflytandet otänkbar.
Med större skärpa och bitterhet än den nordenflychtska kretsens
författare har Kellgren i sina yngre år angripitclen kristna traditionen,
och Stockholms Posten rymmer, särskildt om man ser på dess
tidigare årgångar, åtskilliga ganska djärfva anfall mot kyrkan, hennes
intressen och verksamhetsformer.4 På tal om kristendomens och
poesiens inbördes ställning yttrar sig Kellgren på ett sätt, som
erinrar om Boileaus dom öfver kristendomens poetiska
användbarhet, i en uppsats: Om svårigheten för en kristen att vara stor
poet (1781). Det är dock tydligt, att Voltaires och
encyklope-disternas ovilja mot den härskande religionen gifvit
framställningen ökad skärpa.5 Konstruktionen af kristendomens
förhållande till skaldekonsten utgår från samma ytterligt asketiska
religionstyp, som Kellgren angripit i Sinnenas förening, och som så
ofta senare af galliskt bildade författare utan vidare identifierats
med kristendomen.0 Youngs berömda fråga: »Are passions, then,
the pagans of the soul? Reason alone baptiz’d? »7 har Kellgren
ännu icke haft öra för: han menar att en rätt kristen blott har att
kväfva och utrota passionerna och därför måste vara oförmögen
att, såsom poesien kräfver, måla dem i ali deras styrka.
1 Wijkmark, Studier II, sid. 6 f.
3 M. Lamm, a. a., sid. 386 f.
3 Blanck, Den nord. renässansen, sid. 560 ft.
4 Sylwan, J. H. Kellgren, sid. 62 ff.
5 Ljunggren, Sv. V. H. I, sid. 91 ff.
0 Jfr KÅ 1910, sid. 80 f.
7 Night Thoughts, IV v. 629 (Kierkegaards motto till Enten-EUer).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
