- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sextonde årgången, 1915 /
226

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

E. LIEDGREN"

Gudomligt! Man läser ett stycke i Skriften och — ler: man finner
der blott förwillelse eller låghet. Och hwad skola wi säga? sådan
som den ofta oss föreställes, wåge wi wäl påstå, at denne
försmädaren alltid har orätt? eller war någon bok i werlden så afwigt
handterad och ofta så misshandlad som de Bibliska?» . . . »Då man
icke lärer kunna bestrida at det är under en sådan vanhäfd, som
den Heliga Skrift nedstigit ofta til wåra dagars lättsinniga förakt,
är utan twifwel ingen med warmt hjerta för Religionen, som icke
med fägnad emottager arbeten af närwarande beskaffenhet,
hwar-igenom denna bok, som äfwen en så kallad fritänkare trott sig böra
hedra med namn af de?i Första bland alla Böcker, återställes från
det orimliga, som är stötande, til det höga, som hänrycker; ifrån
det låga, som man beler, til det enfaldiga, som man älskar.»
(Stockh. Posten 1790, n:r 36).

Här, liksom när det gäller Oxenstiernas psalmparafraser, ser
man, hvilket gagn Tingstadius’ öfversättningsarbete medförde för
sin tids litterära kretsar, där gyckel med den gamla
bibelöfversättningen ingick som en alltid välkommen pièce de résistance, om
andra sällskapsnöjen tröto. De gamla ord- och böjningsformerna
i Bibeln började sedan seklets midt för den s. k. bildade
allmänheten få ett drag af oemotståndlig komik. Under franskt
inflytande förlora äfven de bibliska personerna sin gloria. Den unge
Jan Gabriel Oxenstierna skiljer ännu mellan Bibeln, »själfva
saken», som han vördar, och »stylen», som han finner löjlig och
efterapar för att roa sin omgifning.1 Men Bellman skämtar ej blott
med bibelns ålderdomliga språk (t. ex. »Skåder glasenom på
borde-nom i krogenom», Fredmans epistlar n:r 1) utan ock med
patriarker och profeter och parodierar gudstjänsten (»Bredvid en grind,
uti en skog» o. s. v.). Kanske än skandalösare går Kexél till väga
i Mina tidsfördrif på gäldstugan (1776).3 Den ännu ej tjuguårige
Kellgren parodierar ej blott psalmverser och predikningar utan
t. o. m. Fadervår i en bön till Amor och pålyser förbön för sig själf,
»som af kärlek är ganska matt och svag».3 I allmänhet tyckas de
gustavianska författarna använda arkaistiska former ur Bibel och
psalmbok för att göra en löjlig effekt, t. ex. Fru Lenngren i
Grefvinnans besök (»Skriftenes heliga språk») och Den mödosamma
världen (»O Herre, mig thin styrko gif i thenna mödosamma världen »)
och Leopold i Hvem har rätt? (»Alltid här och evigt ther»: slut-

1 Dagboksanteckningar, sid. 45.

2 N. Erdmann, Bellman, sid. 134 fi". (Den andliga parodien).

3 G. Cygnæus, Från J. H. Kellgrens ungdomsår i Finsk Tidskrift Tom.
XXXVIII: I, sid. 358 f. — Se ock brefven till Clewberg, sid. 50, 53 och 54.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1915/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free