Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
e. liedgren
barndomen haft ett obeskrifligt behag», och han tillägger: »jag är
glad, att jag ännu ej växt ifrån min barndoms tycken; jag är glad,
att jag ännu ej kan läsa detta stycke utan innerlig rörelse . . . »1
Det är något af samma oändligt blida gudomlighet till och med i
den unge Geijers Psalmer: han talar i sin tillägnan till föräldrarna
om »den milde Gud», som de lärt honom att åkalla. Det bibliska
Gudsbegreppets modifiering tyckes ha skett ganska grundligt i det
gustavianska Sverige. I Wallins tidigaste diktning, där religiösa
tankar komma till uttryck, är det en ton af angenäm förtrolighet
och behagligt lugn: han dyrkar sin Gud »utan häpnad» för att tala
med Oxenstierna. Åtminstone tyder väl detta på, att hans
andliga barndomsintryck icke varit af det våldsamma, hela
själsgrunden skakande slag, som hos stora religiösa personligheter
vanligen varit fallet.2
Lika litet som åren i hemmet måtte skol- och gymnasietiden
för Wallin ha medfört några mera genomgripande inre erfarenheter
eller väckt någon oro hos honom för den problematiska religiösa
situationen. Bland lärarna i Västerås skönjdes nog olikheter i
teologisk ståndpunkt, men vi äga intet vittnesbörd om att Wallin
på något allvarligare sätt förnummit den spänning, som bör ha
rådt mellan den strängt ortodoxe, mot neologerna ifrande lektor
Jedeur3 och den ganska långt avancerade hofpredikanten Tayarden,
som i sitt skaldestycke Religions Friheten förklarade, att religionen
med liknöjdhet anser olika folks dyrkningssätt, och som äfven i öfrigt
visade en fördomsfrihet, hvilken till och med blef Kellgren för stark.4
I J. Gottmark kunde Wallin skåda typen för den kristnade stoikern.
en af dessa män med romarsinne och romardygd, som det gamla
humanistiska gymnasiet ej sällan företedde.5 Så väl han som
Stamberg visade, hur väl klassisk och kristen ande kunde rymmas inom
samma personlighet. Äfven i Uppsala fann Wallin bland sina
lärare flere representanter för ett fredligt samförstånd mellan dessa
1 Cit. hos Lamm, J. G. Oxenstierna sid. 231.
2 Utom de spår af hans religiösa uppfostran, som uppvisats i Wallins
ungdomsutveckling i KA 1910, röjas äfven dylika i de bref och verser från
Stadratiden, som ägas af fru Katarina Geijer, f. Edén, i Uppsala. Bl. a.
förekomma i afskrift två längre versifierade böner för morgon och afton samt en
bön för barn (i psalmstil). Det gamla klassiska andaktsspråket begagnar han
ej utan ett mera moderniseradt.
3 Nikander, J. Tengström, sid. 78. Jfr KA 1910, sid. 46.
4 Sylvan, Kellgren sid. 178.
5 Se minnesdikten öfver G. i Journ. f. Litt. o. Th. 1812 nr 255.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
