Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—1812. Med en inledning om religionens plats i sjuttonhundratalspoesien och den estetiskt motiverade psalmboksreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e. liedgren
pold insikten om den bibliska uppenbarelsens mänskliga
beståndsdelar. Så skrifver han t. ex. i uppsatsen Om Religionsfriheten:
»Vattnet tar smak af den jord, hvarigenom det rinner, och sjelfva
gudaläran fluten, att jag så må tala, genom organerne af
mennisko-förstånd, rnenniskokänsla, menniskospråk, har ej kunnat
undvika att smittas deraf».1 Därför behöfs tid efter annan en rening
och sofring af religionens läror till större öfverensstämmelse med
de i sig sjelfva enkla och sublima grundtankar, som utgöra dess
väsen. Denna reformståndpunkt delade Leopolds gamle
ungdomsvän ärkebiskop Lindblom, och i sin hyllningsdikt till denne (1805)
har Wallin uttryckligen bekänt sin sympati för hans
reformatoriska verksamhet. Han ser i den en tacknämlig sträfvan att
återställa Jesu religion i dess ursprungliga renhet och mildhet.2 Och
samma reformståndpunkt återfann Wallin hos Lehnberg: äfven
han predikade den kristna läran »så ursprungsren och mild, som
hon kom från ljusets Far».3 I sin minnesdikt öfver honom har
Wallin sålunda återgifvit grundtankarna i hans förkunnelse:
Är jord och himmel ej densamme Fadrens hus,
Der oupplösligen de gode äro bröder?
Med kärlek, tålamod och dygd
Fullbordom, Vänner! lifvets öden,
Och hvilom vid hans milda skygd,
Med samma tillförsikt i lifvet och i döden!
Denna utomordentligt förenklade kristendom är ju ock den, som
Oxenstierna framställt i Oskuldens Religion, och den återvänder
oupphörligt i Wallins egna predikningar. Själfva uttrycket
»Oskuldens religion » begagnar Wallin i sin predikan vid prins Oscars första
nattvardsgång (3 Sönd. e. Påsk 1815): den enfaldiga visheten,
att en Fader är i himmelen, en Fader, som är oss allom när och
förbarmar sig öfver ali sin verk . . . den uppfattas bäst af »den
oförvillade känslans tro», den utgör just »oskuldens religion», hvarvid
citeras Mt. 18: 3, Mt. 5: 8, Rom. 1: 20, Ps. 19: 2 f. m. fi. bibelställen
(således bl. a. just de, på hvilka Oxenstierna hänsyftat i sin dikt).4
Denna gudomliga lära, som »finner sitt tröstliga återsvar i alla
1 Leopold, Anf. arb. sid. 81.
- Se särskilt stroferna 11—13 i nämnda Ode! (SWA 1878, I, sid. 187 f.).
3 Dikten Pä Lehnbergs dödsdag, strof 9 (SWA 1878, I, sid. 278). Jfr
ännu 1816 i Wallins då utgifna Förslag till Svensk Psalmbok n:r 128 v. 3:
»Mild och klar går Jesu lära Att, ej mer af villor skymd, Kring den vida
verldens rymd Himlens bud och löften bära». (N. Ps. 117 3).
4 Rel. tal I, sid. 194 t’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
