Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - En episod ur herrnhutismens historia i Sverige. Medd. af C. G. Wahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meddelanden oc.h aktstycken
3 1 9
umgå med dem, som göra alfvar af en san Jesu Christi kennedom.
och en lefvande utöfning deraf, det iag äfven tänker at hela deras
lefnad utwisar. Af frukten känner man trädet, och af deras
up-riktige muns bekännelse och icke af egne sielf tagne mistankar måste
man dömma. Jag har alltid tänkt annars om Hög:vd Doctorn,
efter han tyckes göra något alfvar af Gudsfruktan, åtminstone hvad
til det yttre hörer; men det lärer blifwa dervid som Paulus säger,
mången har nit men icke rätteliga. Detta lämpas med skäl på
H:r Doct:n, sedan iag kommit i ärfarenhet, at han är en, som i
blindt nit mäst ifrar emot de ofvan nämde 2 :ne, och det som
ömke-ligast är, skall ämna med full force fortfara deri. Stackare den, som
ej på annat sätt will eller kan öfvertyga androm om sin ortodoxia,
gudsfruktan och Christendom, än at göra andra enfaldige Guds barn
til kättare.1 Här talar iag af egen ärfarenhet, ty iag har och varit
en Saulus, som förkättrat, försmädat och upväkt andras hat
och mistankar öfver dem, som intet i alt warit af samma
tänkesätt med mig eller rättare icke på samma sätt som iag wela.t
frukta Gud. Men Gud af sin stora nåde grep mig genom en
siukdom, der iag låg på brädden af ewigheten och öfvertygade
mig om min blindhet och oförstånd, så at iag fick se, at nästan
ingen större synd på jorden gifwes än hata, försmäda och förfölja
dem, som af enfaldigt hierta känna och älska Herren, och det ofta
i mera lius, anda och kraft än wi i blindt nit torde förstå oss på.
Det är ganska äfwentyrligit at förakta dem, med hwilka man tillika
kan förakta Jesum sielf, och beröfva oss och våra barn hans nåd
och välsignelse. Det är ganska faseligit at rifva Gud i ögonen eller
röra honom på hans ömmaste, h. e. komma vid dem, som värkel.
äro hans ögonstenar, fast vi utaf falska fördomar ej villa anse dem
derföre. Hr. Doctorn besinne sig. Så sant som Gud är Gud, skall
han en gång finna sanningen häraf, och iag är af egen ärfarenhet
viss därpå, at han redan känt mycken oro och svår dom nog innom
sig, så framt han icke är så olyklig och är aldeles kenslolös för sitt
förehållande i denna saken, men dödsstunden, som intet torde vara
så långt borta, gör det ännu klarare. Jag vill väl föreställa mig,
at H:r Doctorn med sina vederlikar gort hvad de gort efter sin bästa
öfvertygelse, men at den är falsk, borde de tillika låta öfvertyga sig.
Ty hvem har med kärlek och sagtmodighet umgått med desse?
Hvar finner man Jesu ömma sinne? Ho är, som följer Jesu
betalning i Matt. 18: 15? Ingen vill gilla Gamaliels råd Act. 5: 39., men
efter v. 40 ganska många, som förbiuda at vitna om Jesu eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
