- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sextonde årgången, 1915 /
316

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - En episod ur herrnhutismens historia i Sverige. Medd. af C. G. Wahrenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3.6

meddelanden oc.h aktstycken 3 1 9

tala i hans namn, eller som detsamma är, uphöja och förständiga
Jesu blod och sår. At så sker i Upsala, är äfven så beklageligt som
sant, ty trovärdige folk, som där äro antingen ständigt boende eller
oftast vistande, hafva försäkrat mig, at om någon i deras sällskap
och som gud viste tala något reelt och hiertat förbättrande, hålles
det af vederbörande för misstänkt, secteriskt och vilsefarande.
När iag då frågade, hvad de göra i sina sällskap i Upsala, svarades:
vi tala dårskap, tralla och svärja litet emellan, så äro prästerne bäst
nögde och tro, at då är man intet vilsefarande, utan har en rätt
lära och religion. Et svar, som innerligen bedröfvade min siäl. Här
med vare hur clet vill, har likväl iag och månge med mig under
denna riksdagen blifvit fulleligen af andra skäl öfvertygade, at Jesu
Evangelium och dyra Försoning på ingen ort i riket så hatas,
för-smedes och göres mistänkt af dem likväl framför andra vilja hafva
namn af at vara andras ledare samt befrämja och utvidga Christi
rike. Herren förbarme sig häröfver!! Jag har tänkt, så snart iag
efter slutad Riksdag kommer hem til de mina, och sända mina barn
til Upsala, men Gud bevare mig at kasta mig i et sådant äfventyr.
De kunna nog af egen förderfvad natur hata Jesum och hans
Bekännare, utan och, som iag hört sägas, lära den faseliga konsten af
sina lärare vid Academien. Hr Doctor, se sig före i denna granlaga
saken. De öfverste Prästerna i Jerusalem mente och, at de hade
rättmetig sak, då de ropade, at Jesu blod skulle komma öfver dem
och deras barn. Laga så, at Hr. Doctorn icke öfverdrager sig och
hela sitt hus Jesu trogna bekännares suckar och klagan inför Gud,
ty hvad hårda slag sådana suckar utvärka, det har iag i mitt
innersta under mitt trolösa tilstånd med odrägelig dom och qval fådt
vidkännas af hans hand, som i sinom tid hämnas sina barns suckar
och tårar. Tänk hvad det en gång måtte vara för osalig belägenhet
at blygas och häpna vid deras anblick, hvilka man försmädat,
förföljt och .uppenbart hindrat at vitna om Jesu, endast för det at de
bättre känt och upriktigare trodt på Honom än vi sielfve kunnat
eller förstådt. En gång öpnas ögonen; om icke förr, dock på den
stora domsplatsen, där alt blir uppenbart. At Jesu försoning så
som den endaste grunden til ali- vår salighet och det högsta
väder-mäle af Guds eviga och oföränderliga menniskokärlek denna tiden
så mycket mistänkes och förklenas, genom det at hans blod och sår
göras så förhatelige, måtte komma antingen deraf, at vår orthodoxia
står på svaga fötter, at den aldeles ramlar öfver ända, så snart Jesus
blifver rätteligen predikad, känd och bekänd, eller och måtte veder-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1915/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free