Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Några meddelanden om Ösels kyrkliga förhållanden under åren 1645—1650. Medd. af Fr. Westling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 22
meddelanden och aktstycken
stina förordnat, att Ingermanland skulle erhålla egen
superintendent och blifva eget stift, lades 1642 till detsamma äfven Narva
stad samt östra delen af Estland, det s. k. Allentakens distrikt samt
»de 2 bästa gällen i Wierland», hvilka områden togos från Revals
stift, men utlofvades, att ersättning skulle gifvas i Livland.1 Som
denna försäkran ej uppfylldes, var biskop Jhering ganska
missbelåten med afsöndringen, och det var äfven fallet med Estlands
ridderskap. Efter freden med Danmark erinrade Jhering 1646 om det
löfte, som gifvits, och framhöll, att ett godt tillfälle att hålla
detsamma nu funnes efter förvärfvandet af Ösel, som fordom varit
med Revals stift förenadt.2 En återförening borde nu äga rum.
Härpå gick regeringen in, emedan, som det i ett rådsprotokoll heter,
ön »endast hade tio socknar och därföre ej kunde uppehålla egen
superintendent». Den 29 aug. 1646 utfärdades till biskopen en
resolution, i hvilken det bland annat säges, att Kungl. Maj:t
samtyckt, »att Ösel finge konjugeras med det Revalska stiftet» och att
biskopen och konsistoriet i Reval skulle öfva uppsikten därstädes
»in ecclesiasticis ».3 Två dagar därefter underrättade regeringen
öns guvernör Anders Eriksson (Hästehufvud) om samma sak och
befallde honom på bästa sätt gå Jhering till handa.4 Dessa beslut
torde vara de första åtgärder, som svenska regeringen vidtagit för
att ordna de kyrkliga förhållandena på ön. Nya skulle snart följa
af underordnade myndigheter. Både biskop Jhering och
guvernören Anders Eriksson voro utmärkt dugliga och för
kyrkoväsendets höjande nitälskande män. Den förre dröjde ej att undersöka
tillståndet på ön. Den 14 jan. 1647 begaf han sig från Reval i sällskap
med dompastorn därstädes Petrus Turdinus, dominus Schonbergius,
designerad till rektor i Arensburgs skola och sin handsekreterare
Johan Martin Luther, hvilken skulle tjänstgöra såsom notarie.
I Karusens socken adjungerade han med sig därvarande pastor
Laurentius Wegeus, hvarefter alla afseglade till ön för hållande af
en Visitation. Då intet om denna torde vara kändt, kan det
måhända vara skäl att något närmare redogöra för densamma. I
Arensburg uppsökte biskopen guvernören Anders Eriksson, som
han fann vara »ein christlicher Liebhaber des Ministerii» och i allt
välvillig, omnämnde för honom sin önskan att visitera socknarna
1 Biskop Jhering t. reg. d. 15 juli 1642. Liv. 119. RA.
2 Jherings postulater hos reg. d. 25 juni 1646. Liv. 348. RA.
3 Res. d. 29 aug. 1646. R. reg.
4 Br. t. And. Eriksson d. 31 aug. 1646. R. reg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
