Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den nederländska lutherdomens historia. Litteraturöfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar iI
orten för inflyttande tyskar. Men nu, sedan fred och
fördragsamhet kommit, började äfven ett nederländskt inflytande göra sig
gällande. Däremot inriktade man sig ej på propaganda bland
folket. Lutheranerna bildade en liten krets, som afstod från hvarje
försök att vinna Nederländerna för lutherdomen och var nöjd med
att få uppbygga sig själf med sanningen. Den inre striden var
slut; van den Populiere dog 1611 och hans anhängare försvunno.
1618 var Amsterdams lutherska församling en blomstrande, mest
tyskfärgad. Till större blomstring kommo ock de lutherska
församlingarna i några andra städer med lifligare förbindelser,
Haar-lem, Leiden, Utrecht, äfven om man ingenstädes kan tala om stor
utbredning; särskildt var Leidens församling rik på möjligheter
under Muykens och sedan Zythopaeus som ledande person. Den
rotterdamska församlingen ökades från 10 dop år 1605 till 30
dop 1608; ännu mindre voro församlingarna i Delft kring grefve
Hohenlohe och några militärer och i Haag med 17 kontribuenter,
bl. a. hertig Johan Ernst af Sachsen-Weimar. Dordrecht fick
först 1620 sin förste lutherske predikant. Nästan alla behöfde
hjälp från Amsterdam; endast Woerden hade gammal odlad mark
att bygga på. Knappast några böcker utkommo af nederländska
lutheraner, undantagandes Ligarius’ skrifter, några katekeser
och en sångbok. Man har ifrågasatt, om ej nederländska
lutherdomen dock varit af betydelse däri, att den influerat på
remon-stranterna. Men Pont kan ej finna något som tyder därpå. Han
vill i remonstranterna se ett utflöde af den nederländska
protestantismen på 1560 och 70-talen, som ej hade någon svårighet att
bekänna Augustana, men som ej var luthersk, bl. a. i
nattvardsläran, lika litet som den var andebefryndad med de stränga
kalvinisterna, hvars skarpa predestinationslära ej gillades. Denna
strömning stod för sig själf, grodde nere i folklifvet och kom fram i
den senare remonstrantrörelsen. Men därför blefvo ej heller
remonstranterna efter 1618 lutheraner, ehuru försök därtill gjordes,
och åtskillig strid fördes bland lutheranerna, om de kunde uppta
remonstranterna utan att acceptera reformerta nattvardsbruk
(striden Hirnius), och huru man skulle ställa sig till läran om den
fria viljan. Lutheranerna ha i verkligheten left ännu mera
isolerade och mindre nationella i Nederländerna än döparna, trots
det att de genom en ny af Amsterdams konsistorium
sammankallad synod 1614 skapade sig en centralorganisation genom
inrättandet af ett generalkonsistorium i Amsterdam (som visser-
Kyrkohist. Årsskrift 1915. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
