Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Ur reformationslitteraturen. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar iI
samlingsorganisationens. Ungefär 1529—32 ko.mmer ett förnyadt
starkt betonande af doktoratet; och detsamma sker under de sista
ären, när Luthers polemik åt olika håll stegrades i skärpa. — I
många anfäktelser och strider har Luther, tröstat och uppmuntrat
sig med sitt doktorat; djärft och trotsigt härledde han därur ökad
lätt och plikt till sitt energiska framträdande.
Georg Lomer: Ignatius von Loyola, Vom Erotiker zum
Heiligen, Eine, pathographische Geschichtsstudie, Leipzig Barth
1913,. 187 s.,. M. 2,80.
Den viktigare Loyola-litteraturen tili 1912 finns angifven i
min »Luther Loyola, Calvin» 1912. Sedan dess har mig
veterligen intet , af större betydenhet. utkommit om Loyola förutom
H. Böhmers i sommar utgifna arbete » Studien zur Gesch.. der
Gesellschaft Jesu» I (451 s., 8 M.), hvilket, jag ej ännu åtkommit.
Norrmannen I. Sæters Loyola-biografi 1911 är ett försök att
vandra i. Sabatiers. och Jörgensens fotspår och sålunda behandla
Loyola i skönlitterär form på vetenskaplig grundval; den andas
hängifven beundran för hjälten och har förskaffat författaren
■påflig välsignelse. Fr. Thompsons katolska, poetiskt vackra L.
biografi (engelsk ed. 1909, sh. 10,60, tysk öfvers, i saml. Kösel,
M. 3,20, 2 uppl. 1913) går i samma anda. Så. mycket skarpare
drager medicine d:r Lomer fram. Denne har förut i flere böcker,
»Krankes Christentum» 1911 etc., sysslat med det religiösa
problemet ur humanistisk och medicinsk synpunkt; Loyola har erbjudit
honom ett tacksamt fält att förklara ekstatiska och liknande
religiösa företeelser som patologiska fenomen.
Lomer visar rätt stor beläsenhet i källorna (dock mest i form
af utdrag af dessa i litteraturen) och den tyska litteraturen; de
moderna. spanska och franska framställningarna synas vara okända
(han har därför ock det traditionella, oriktiga angifvandet af Loyolas
förnamn). Hans hufvudauktoritet för det historiska är
uppenbarligen Gothein; för jesuitordens inre lif använder han
Hoens-broech; från jesuitiskt håll nyttjar han med förkärlek Meschler
»Die Gesellschaft Jesu» 1911, hvars förf. ock förhjälpt honom till
fotografier af Loyolabilden. Eljest är Lomer bistert sträng i sitt
omdöme om jesuitisk historieskrifning; Duhr utdömer, han som
vetenskaplig förfalskare och utvidgar med Hoensbroech detta
omdöme till hela clen. jesuitiska vetenskapen, så långt den sysslar
med kyrkan och orden. Mot alla de nu framkommande jesuitiska
Kyrkohist. Årsskrift 1915. =>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
