Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den moderna frikyrkorörelsens framväxt. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io4
litter aturöfversikter
det att den senare stora baptismen var helt kalvinsk. — Denna
första independentism, som så begynte utbreda sig i England,
var blott en form af den nonkonformistiska andan, och i sin
tidigare gestalt ingalunda en full eller klar nonkonformism, såsom den
wycliffitiska. Men den var dock en viktig faktor, som ej af
histo-rieskrifvarna får bagatelliseras, därför att den af de samtida
förhånades som brownism eller barrowism. Dess ledare voro alla
män med intelligens och kultur, universitetsbildade. I den fann
tidens religiösa tendens sitt uttryck. Den vittnade om, att en
kulturell vändning stod för dörren. Samma år, som Robinsons
församling — den för framtiden viktigaste independentiska, från
hvilken ock 1620 »pilgrimsfädernas» världshistoriska
utvandring till Amerika skedde — öfverflyttade till Holland (1608),
föddes Milton; och samma år, som den Robinsonska församlingen
genom Jacob upprättade (1616) den första afläggaren i England
Southwark-kyrkan, gick Shakspeare ur tiden.
Clark öfvergår så till teckningen af den inomkyrkliga
non-konformismens framväxt. Han finner denna nonkonformism
sönderfalla i två klart skilda linjer: å ena sidan det parti, som i
hufvudsak accepterade engelska kyrkans reformerade settlement
med dess episkopalism, men af rent religiösa skäl önskade
borttagande af sådan oreformerad kvarlåtenskap, som enligt dess
mening hindrade kyrkans prästerskap att låta det religiösa blifva
det allhärskande; å andra sidan det parti, som visserligen ville
förbli inom statskyrkan men fordrade episkopalismens ersättande
med presbyteriansk författning och disciplin. Det förra partiet
var »puritanerna.» i detta ords riktiga mening, hvilka under trohet
mot episkopalkyrkan önskade ett renadt kyrkligt lif och
handlande inom the settlement’s gränser; det andra partiet var den
egentliga presbyterianismen, hvars centrala intresse var
organisationsfrågan. Att betrakta alla puritaner som presbyterianer, är en
historisk oriktighet; i verkligheten utgjorde de två olika riktningar
af den innerkyrkliga nonkonformismen, den ena mera en anda än ett
system, den andra mera ett system än en anda. Detta hindrar
naturligen ej att de på gränserna ibland sammanflöto, så att somliga
puritaner hade presbyterianskt författningsideal och somliga
presbyterianer puritansk anda. Vi få alltså enligt Clark fyra tydligt
åtskilda linjer inom den framväxande engelska
n o n k o n f o rm i s 111 e n : puritaner, presbyterianer, baptister,
kongregationalister. Af dessa fann den egentliga puritanska grenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
