Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den moderna frikyrkorörelsens framväxt. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ting, hvarigenom den intellektuella processen skulle göras
öfverflödig, ett misstag, hvari mysticismen alltid hotar att falla.
Förföljelse mötte därför från början Fox och hans »vänner», som de
själfva kallade sig (namnet kväkare gafs Fox af en af hans domare
i en rättegång i Derby 1562, därför att Fox hade bett denne darra
för Herrens namn; det upptogs snart som hedersnamn, men
»vännerna» förblef det vanliga). Kväkarnas utbredning skedde dock
raskt, mest genom Fox’ fascinerande ifver, midt under
independentismens segertid.
När Cromwell 1653 fått makten i sin hand, sammankallade
han till hjälp det »lilla parlamentet», som i verkligheten ej var
något parlament alis, utan en af Cromwell utsedd kommitté. När
detta visade tendens till en äkta independentism, upplöstes det
i december; det hade bl. a. velat ta bort statsaflöning till präster
och därmed i verkligheten utplåna hvarje form af statskyrka.
Därmed förskaffade sig detta förlöjligade »Barebone-parlament» i
verkligheten den viktiga historiska platsen att ha gjort första
försöket i Englands historia till ett faktiskt
dis-establishment och disendowment. Men 0111 detta visade riktig
uppfattning af nonkonformismens ideal, så passade det ej för
Cromwells politik. Så tog han äfven det kyrkliga organisationsarbetet i
egen hand. Det schema, som han nu följde, var ungefär det, som
lagts fram i »Petition for the Propagation of the Gospel» 1652 (se
ofvan). Alltså behölls den fundamentala idén om statskyrka. Från
det gamla systemet bibehölls ock patronat och löner; däremot var
episkopatet och alla hierarkiska grader redan bortsopade genom
parlamentsbeslut. Församlingarna förblefvo de gamla
parochial-församlingarna. Men hvar församling skötte sig själf, under
statskontroll. Ingen kyrklig enhet eller uniformitet fanns. Det
karakteristiska för Cromwells settlement var, att predikanternas
religiösa uppfattning betraktades som en indifferent sak. Om det
var en episkopal, en presbyterian, en independent, en baptist etc.,
som fick den gamla parochialförsamlingen, gjorde det samma.
De som ej ville vara med i denna kaleidoskopartade statskyrka,
som hvarken var presbyteriansk eller independentisk, fingo rätt
att bilda friförsamlingar. Cromwells settlement innebar ej svar på
frågan, hvad Englands nationalkyrka skulle vara, utan gick förbi
frågan såsom icke existerande. En statskyrka med
statsaflö-ningar, men utan någon bestämdt religiös åskådning och med
ett klerus så brokigt i sina uppfattningar som Josefs kjortel —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
