Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den moderna frikyrkorörelsens framväxt. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io4
litter aturöfversikter
intressen (den »äldste» Blackwell hade framkallat ny oro genom
en plan att resa till Virginia) återvände från Emden till
Amsterdam för att där fortsätta sitt uppoffrande arbete till sin död 1617.
Någon union kunde ej komma till stånd med ainsworthianerna;
och efter Johnsons död begaf sig hans af omkr. 150 medlemmar
bestående församling på sin ödesdigra resa till Virginia.
Ains-worth-kongregationens öden förknippades under ett dussin år
efter hans död med en viss Sabine Staresmore, som 1622 kom
till Holland och begärde upptagande i Ainsworths samfund utan
kovenantunderskrifvande, emedan han förut tillhört Henrik
Jacobs »Ancient church» (se nedan), som han oriktigt uppgaf vara
separatistisk. Efter Ainsworths död utstöttes han dock af
kongre-gationen, som kom under fransmannen Jean de 1’Ecluse’s ledning.
Men Staresmore var en smart karl, som gjorde nya försök; och när
han allt fort möttes med nej, bildade han en egen
independentisk-puritansk kongregation bredvid l’Ecluse’s. Ett årtionde fylldes
af slitningar dem emellan. Staresmore gick slutligen till
England, där han synes ha varit i fängelse i London 1635 och sedan
ha slutit sig till Roger Williams; 1647 var han ännu i lifvet. —
De första separatisternas historia är alltså historien om oändliga
inre slitningar och ständigt nya uppdelningar.
Ett antal förut mer eller mindre okända barrowistiska och
separatistiska kongregationer mellan 1588 och 1641 framför Burrage
i kap. 7. Det visar sig, att under denna tid separatistiska meningar
voro rätt mycket spridda bland engelsmännen, både hemma
och i Holland, fast det är svårt att få historiska notiser därom.
1594 hade barrowister funnit väg äfven till Irland. Brownistiska
eller barrowistiska kongregationer påvisas af Burrage på
åtskilliga platser i England; dessa för specialforskaren intressanta
detaljer må här förbigås. — Helt kort kunna vi ock dröja vid kap.
8: familisterna och de engelske seekers. Beträffande de förra
häfdar Burrage, att det är ett fel att betrakta dem som en gren
af döparna. Henrik Niclaes’ verk öfversattes till engelska redan
omkr. 1574; ünder Elisabet och Stuartarna var »the Family of
Love» ett uppmärksammadt samfund, som man oriktigt betraktade
som en sekt. Före 1600 hade familisterna dock blott få
anhängare i England, och ända till 1620 gick utbredningen långsamt.
De böra skiljas från de ofta allierade och måhända ytterst ur
familisterna utgångna seekers. Dessa senare begynte omkr. 1600
genom de tre bröderna Legate, hvarför de ock kallades the
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
