Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Den moderna frikyrkorörelsens framväxt. Öfversikt af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So
litter aturöf v ersikter
land. Däremot lämnar det. mennonitiska arkivet i Amsterdam
åtskillig kunskap om dessa kyrkor under åren 1624—1630. 1624
exkommunicerades 14 personer, bl. a. Elias Tookey, från
Murtons församling i London; de sökte förbindelse -med Waterlanders.
Murton dog sannolikt 1625—26 (ej som Dexter efter 1646); efter
Irans död sökte äfven hans församling upptagande hos
Water-landers. Då funnos fyra anabaptist-kyrkor i England, med
sammanlagdt omkr. 150 medlemmar. De engelska anabaptisternas
förening med Waterlanders strandade på Hans de Ries’
fordringar beträffande edgång och beklädande af ämbeten. De fortsatte
att långsamt utbreda sig i England. En af deras ledare hette
Jakob Toppe, hvilken med tiden blef millenarier; han kom i strid
med en Leonard Busher, hvilken är märkvärdig därför att han
i en bok omkr. 1613, »Religions Peace», förde fram krafvet på
dopets förrättande genom neddoppning, nära 30 år innan
partikular-baptisterna upptogo denna form som den enda riktiga; detta
arbete är för öfrigt skrifvet med för den tiden ovanlig klarsynthet.
Busher vistades större delen af sitt lif i Holland, men observerades
väl i England; efter sin öfvergång till anabaptismen sjmes han
ha ändrat sitt förnamn till Marcus. —• Under Lauds primat dref
förföljelsen många engelska baptister öfver till Holland, bl. a.
Murtons änka; som döpt af Smyth upptogs hon af Waterlanders
och bidrog måhända till föreningen af Smyths och Helwys
partier i de holländska mennoniternas sköte. I London torde
generalbaptisterna för en tid ha tagit slut.
Kap. XII: Independenternas uppkomst, bringar den för mig
på visst sätt viktigaste nyheten i Burrages på nyheter rika bok.
Han går här till strids mot den vanliga uppfattningen af
independentismen. Denna är i sin äldsta form icke separatism, icke
brow-nister, barrowister eller generalbaptister. Den är en själfständig
företeelse, en kongregationalistislc puritanism, en radikal
riktning inom puritanismen, som gick från presbyterianism till
kongregationalism, men utan utbrytning ur the Church of England.
Kyrkan skulle organiseras kongregationalistiskt, men med bibehållen
förbindelse med staten —• ungefär så som vi ofvan efter Clark
tecknade Cromwells kyrkliga settlement. Med hjälp af Dales,
Clarks och Burrages framställningar synes mig ändtligen reda
kunna vinnas i den tilltrasslade religiösa härfvan i 1600-talets
England, och en rätt innebörd ges åt de historiska beteckningarna
på de olika rörelserna. Vi ha då vid 1600-talets början aft särskilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
