Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - Ernst Hj. Lundström. Bidrag till Livlands kyrkohistoria under den svenska tidens första skede från Rigas intagande 1621 till freden i Oliva 1660. Upsala 1914. Anm. af Knut B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
■ qI
omdömen om honom. Förf. är benägen att skatta honom högre
än Westling synes göra; obestridligt är ju i hvarje fall, att han
gjort det första stora krafttaget till uppryckning af den livländska
kyrkan ur dess jämmerliga förfall.
I tredje kapitlet skildras Samsons fortsatta verksamhet till
hans död 1643; här får öfverkonsistoriets inrättande 1633—34
■och de därigenom uppkomna striderna det mesta utrymmet. Att
detta öfverkonsistorium efter tyskt mönster gjordes »mixtum»
■och fick en lekman till preses, var Johan Skyttes verk. Förf.
upplager Westlings förmodan, att Skytte därvid drefs. af sin låga
uppskattning af Samson; han påpekar dessutom (s. 83)
möjligheten af att »Gustaf Adolfs mindre lyckade förslag om ett
consistorium generale lekte Skytte i hågen»; att Skytte gillade detta
förslag bevisas genom hans välvilja mot Baazius. Här kunde
bevisningen ha gjorts betydligt starkare: då förslaget om consistorium
generale var uppe igen 1636, hade det i Skytte en af sina
kraftigaste förfäktare (jfr P. Sondén, Johan Skytte och Oxenstjernorna,
Hist. Tidskr. 1900, s. 143). Det bör ju därjämte ej förgätas", att
prästernas underordnande under lekmän i kyrkostyrelsen var
tradition i Livland alltsedan reformationen; i Riga hade man
plägat ha världsliga superintendenter (s. 36), och man vägrade
•där Samson superintendentstiteln (s. 61); och det var ju
borgmästaren i Riga (G. Welling), som blef preses i Skyttes
öfverkonsistorium.
Att denna anordning med de däraf vållade ständiga
kom-petensstriderna mellan superintendenten och öfverkonsistoriet
verkade hämmande på det kyrkliga reorganisationsarbetet ligger i
•öppen dag. Den blef också — såsom i fjärde kapitlet visas —
1648 förändrad: öfverkonsistoriet, som under den 5-åriga
super-intendentsvakansen efter Samson äfven visat sin oförmåga att
på egen hand nöjaktigt sköta kyrkoärendena, förvandlades från
»blandadt» till rent prästerligt med superintendenten till
ordförande. Men detta mötte åter motstånd från den livländska adeln,
som strax förut med svenska regeringens medgifvande fått
organisera sig (landtrådet, upprättadt 1643) och erhållit bekräftelse
på sina privilegier (jfr E. Seraphim, Baltische Geschichte im
■Grundriss, s. 248—252). Och så blefvo äfven de nu utsända
svenska superintendenterna, Uppsalaprofessorn Stalenus (1648—49)
•och Nyköpingskyrkoherden Klingius (1650—56), förlamade i sina
ansträngningar och kunde föga uträtta, och det ryska kriget (1656
Kyrkohist. Årsskrift 1915. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
