Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - H. Wijkmark. Wolffs filosofi och svensk teologi. Ströftåg i 1700-talets disputationslitteratur. I Nya Elementarskolans årsredogörelse 1914—1915. Anm. af Hugo Sommarström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar
■ qI
ningarna för wolffianismens snabba utbredande i vårt land».1 Men
förf:s metod eller brist på metod att behandla sitt ämne gör, att
hans ströftåg i litteraturen bli föga gifvande, i det att han
visserligen drager fram åtskilliga boktitlar och t. o. m. skriftställen, som
vittna om större eller mindre anslutning till Wolffs tankar, men
någon verklig analys af svensk wolffianism presterar han därmed
ej. För att undersökningen skulle ha blifvit fruktbringande, hade
det varit skäl att antingen upptaga till samvetsgrann granskning
våra inhemska wolffianers skrifter eller också gått mera
systematiskt till väga och användt citaten som belägg för de särskilda
wolf-fianska hufvudtankarnas förekomst och påvisat skiftningar och
frändskap mellan olika författare. Som citaten af Wijkmark
användas, lösryckta, utan hvarje sammanhang med en ledande
tankegång, frestas man att fråga: »Kolonner, hvad gören I?» På ett
så föga bearbetadt fält som den svenska wolffianismens historia
hade det varit af nöden att gå grundligt fram i åtminstone någon
skrift och ej inskränka sig till en ometodisk axplockning öfver hela
området, om undersökningen skulle få något vetenskapligt värde.
För att belysa förf:s framställningssätt och på samma gång
visa omöjligheten af en rent saklig pröfning af hans uppsats skola
vi granska några för honom karakteristiska uttalanden.
»Den wolffska filosofiens erövringskrig var hos oss mycket
kort och segern fullständig», beroende på dess anknytningar åt
flera håll: i) till ortodoxien; 2) till cartesianismen; och 3) till
samtidens praktiska läggning och empiriska kunskapsprincip i
filosofien.2 Det är ej tvifvel underkastadt, att förf. har rätt, då han
antyder förefintligheten af beröringspunkter och besläktade drag
mellan wolffianismen och de nämnda sinsemellan så olikartade
riktningarna i tidens kultur. Men såsom han behandlar
frågan, framträda dessa anknytningar i en egendomlig dager. Förf.
synes tillämpa satsen, att man stöder sig endast på det, som gör
motstånd, ty hela hans uppsats vittnar om den strid, wolffianismen
hade att utkämpa gentemot ortodoxi, cartesianism och empirism.
Sålunda säger förf. angående det nya systemet, att filosoferna
gjorde »sura miner eller ställde sig i bästa fall afvaktande »3, och
att »striden blef hård inte minst därför, att den vanligen fick
näring från odium theologicum».3 Anders Winbom »går inom skrån-
1 Wijkmark, s. 2.
2 Wijkmark, s. 4.
3 Wijkmark, s. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
