Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, anmälningar och granskningar - H. Wijkmark. Wolffs filosofi och svensk teologi. Ströftåg i 1700-talets disputationslitteratur. I Nya Elementarskolans årsredogörelse 1914—1915. Anm. af Hugo Sommarström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9-2
litteraturöfversikter
ortodoxien.»’ »De wolffska filosoferna voro eller blefvo till stor
del kyrkans män, som nyttjade den nya filosofien som ett vapen
till försvar för rättrogenheten — mot fritänkeriet. »3 Dogmatiken
försvaras af en Wallerius med vapen hämtade »ur den
rationalistiska Wolffianska rustkammaren».3 •— Wijkmark anser sig icke
haft anledning framhålla denna wolffianernas apologetiska
verksamhet4, och därför kommer hans slutpåstående om ortodoxiens
renässans genom den wolffska filosofien alldeles omotiveradt, ja,
t. o. m. i’strid med tidigare uttalanden.
F. ö. lämnade wolffianismen anknytningar äfven åt
fritänkeriet och bidrog till upplösningen af den gamla ortodoxien, hvilken
bör skiljas från den nya ortodoxien under 1800-talet. För
kontinuitetens bevarande mellan bägge har wolffianismen, särskildt i
Sverige, haft stor betydelse, emedan linjen gammal ortodoxi—
wolffiansk rationalism—ny ortodoxi är att betrakta som en ur
kristendomens synpunkt intern utveckling, hvilken dock företer
en dialektisk karaktär. Wolffianismen står nämligen i
motsatsförhållande till den gamla ortodoxien, emedan vissa element i den
måste betecknas som utslag af tidens mot positiv kristendom
fientliga tendenser, ty i fråga om betraktelsesätt och kunskapsprincip
hade den wolffska rationalismen mycket gemensamt med den af
den moderna naturvetenskapen ledda upplysningsfilosofien.
Wolf-fianismens janusansikte var med sin ena sida vändt mot ortodoxien,
med den andra mot fritänkeriet och förnekelsen. Den stridde på
två fronter, men hade samtidigt förbindelser å bägge hållen.
Åtskilliga anmärkningar och reflexioner kunde herr
Wijk-marks opus ytterligare föranleda, men det får af utrymmesskäl
vara nog med det nu sagda, i det vi konstaterat, att förf. gjort sig
skyldig till en massa själfmotsägelser, betänkliga luckor i-
bevisföringen, allmänna och därför intetsägande fraser samt visat
bristande förmåga att utnyttja föreliggande material och fullfölja en
vetenskaplig tankegång. Uppsatsen måste sålunda — tyvärr —
betecknas som ett misslyckadt försök att under planlösa »ströftåg
i 1700-talets disputationslitteratur» ställa »Wolffs filosofi och
svensk teologi» i ny och klarare belysning.
1 A. Nilsson, a. a., s. 182. 2 A. Nilsson, a. a., s. 183. 3
Annerstedt, III: 2, s. 289. 4 En antydan om denna får man dock genom de
kursiverade orden: »veritas Religionis Christianae defenditur» (s. 6) samt genom
några ord på sid. 11 om Wallerius och den kalseniska professuren.
Hugo Sommarsiröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
