Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Holmquist. † Herman Lundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
som de mera omfattande historiska framställningarna från hans
sista tid tillkommo: den vackra biografien öfver ärkebiskop Ekman
och de båda grundliga undersökningarna för katekeskommitténs
räkning om Luthers katekes i dess äldsta form och dess första
öfverförande till svenska — den ena af dessa ej ens färdigtryckt, när
döden afbröt arbetet. Och arbeta ville han till det yttersta. Han
var nästan öfverdrifvet noga att ej lämna ifrån sig något af det, som
lagts på honom, både af plikttrohet och af intresse för saken.
Instinktivt kände han väl ock fruktan för att på något vis skada
arbetsifverns lifsnerv.
Om något teologiskt ämne öfverstiger en mans förmåga, så är det
kyrkohistorien, i synnerhet så länge vid våra universitet både den
svenska och den allmänna kyrkohistorien med dess oerhördt
omfattande litteratur blott representeras af en professur. Och då
Lundström därjämte sökte verka prästens kall som domprost och som
prebendarie, då han oupphörligt anlitades som en omtänksam och
praktisk kraft vid domkapitlets många svårlösta frågor och en
längre tid under den senaste sedisvakansen ledde det stora ärkestiftet
på ett sådant sätt, att han af dess prästerskap uppfördes på förslag vid
ärkebiskopsvalet, då han ställde sin tjänstvillighet till disposition för
visitationer och andra kräfvande kyrkliga uppgifter, lika väl som för
offentliga utredningar, då han icke undandrog sig att med både
organisationsarbete och föredrag medverka vid kyrkliga möten och
konferenser af olika slag inom och utom Sverige, då han vid flere
kyrkomöten var en af Uppsala teologiska fakultets representanter, och
då han äfven som professor lefde med i studentvärlden och där erhöll
det vackra förtroendet att efterträda domprosten Berggren äfven
som inspektor för Västgöta nation (genom sin hustru var han knuten
vid Västergötland) — då förstår man, att arbetsbördan blef för stor
äfven för en stark man. Om domprosten Lundström kan med
sanning sägas, att han i glödande nitälskan för både sin vetenskap och
sin kyrka förbrände sin kraft och arbetade sig till döds. Men därför
stå nu både kyrka och vetenskap med sorgens tacksamhet inför
hans minne. Äfven två studentnationers hyllning följde honom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
