Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE
9
Bricole föll sig då helt naturligt1, men något vittnesbörd om att han
senare ändrat sin personliga ståndpunkt i dylika ting äga vi
veterligen ej.2 Sturzenbecker nämner med tydligt välbehag, att man
tillskrifvit Wallin »flera otryckta — af mycket goda skäl icke ens
tryckbara — småstycken, sprittande qvicka ehuru i en mycket
vågad genre».
I Wallins Samlade Vitterhetsarbeten (1878 års upplaga)
följer omedelbart efter de ofvannämnda ystra sällskapsvisorna från
1809—1810 poemet Enslingen, som först trycktes i Polymnia 1807.
Sådan är ju lifvets egen dialektik: ofvanpå den uppsluppna
sällskapsglädjen smakar ensamheten ibland ganska godt. Det är en
helt naturlig förvandlingens lag, att just sällskapsmänniskan ibland
finner det anslående att bjuda de yra nöjena farväl och kalla dem
tomma. Ju mindre jämvikt en människa äger i sig själf, desto
mer benägen är hon att ömsom öfver-, ömsom underskatta
världsliga förströelser och sällskapligt umgänge. Wallins elegiska
enslingsdikter (utom Enslingen äfven Försakelsen) från
karlbergstiden ha möjligen något sammanhang med hans planer på huslig
sällhet t. ex. vid fru Choræus’ sida.3 Dock får man vara försiktig
med att fästa Wallins dikter vid några bestämda situationer och
personer: så föga omedelbar är i allmänhet hans poesi, att man
ofta nog kan betrakta den som framgången ur litterära intryck och
afsedd att prestera ett vackert prof i den ena eller andra genren.
Om Wallins verksamhet som lärare för kadetterna föreligger
åtminstone ett vittnesbörd af en f. d. lärjunge. Det är af R. F. von
Kræmer, som kom till Karlberg samtidigt med Wallin (aug.
1806). Han är i kyrkoboken antecknad för nattvardsgång den 27
mars 1807 och hörde alltså till Wallins första skriftebarn. Han
1 Wallin orerade på svensk vers i detta sällskap i december 180g enligt
bref från Hammarsköld till Livijn 11 dec. s. å. (Hjärne, Dagen före
drabbningen, sid. 390). Hammarskölds Entrüstung öfver Wallins brist på präster-
ligt decorum förefaller, särskildt i betraktande af brefvets adress, något
ansträngd.
3 Att Wallin ogillade Wallmarks tilltag att i Svensk Antologi aftrycka
»Lycksalig den, som stödd på eget stop» med utsatt författarnamn, behöfver
ju ej tyda på en ändrad personlig uppfattning af sällskapsglädjen vid glaset.
T. Ekelund, Vittra Skuggbilder, sid. 165.
3 Se min uppsats Till belysning af krisen i Wallins lif i Samlaren
1914.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
