Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
E. LIEDGREN
honom genom en alltför tidig död, och så blef hans verk som
psal-mist icke af något förblifvande värde. Men att han är den förste
ur den samtida yngre akademiska sångarkretsen, som utbyter den
horatianska lyran mot davidsharpan, och att han därigenom väckt
Wallin till att försöka sig på samma bana, det är hans oförgätliga
förtjänst.
Själfva det traditionella bibliskt stiliserade hymnspråket
undergår i hans bearbetningar en stark omdaning i öfverensstämmelse med
den konstlade smak, som Leopold karakteriserat och fördömt i sitt
Bref om Poetisk Stil: »Begäret att kläda allt i bild, att ofta förvåna
med stora tilltagsna ord, att. . . alltid brodera en grann sinnlig
fras på hvar tanke som skall uttryckas ...» (Leopold anser »detta
beständigt samma liknelsespråk» vara af tysk härkomst — han
kunde kanske ha tillagt »engelsk», ty de exempel, han anför, ha
väl äfven med det starka inflytandet från Young att göra.) När
Choræus skall skildra syndens fruktansvärda makt, kan han
begagna sig af en ’målning’ som denna (G. Ps. 255 v. 2, jfr N. Ps.
188 v. 2):
Hon trycker mig i stoftet ned
Som en odräglig börda,
Uess arm är sträckt, dess uppsyn wred
Och hotar mig att mörda;
Hon syftar säkert, blodigt slår
Och wrider om i djupa sår
Den dolk, hwarmed hon stungit.
En annan gång, det är i bearbetningen af Selneccers gamla
allvarstunga bönepsalm om den rena lärans bevarande: »Ack, blif
hos oss, o Jesu Christ» (G. Ps. 229), erinrar en strof om tidens
allegoriska stålstick med sentimentala kvinnofigurer, S3^mboliserande
Religionen, Upplysningen, Hoppet o. s. v.:
Wid Korsets fot står Sanningen
Och ser med tårar på sin wän,
Hon mins att du i fordna dar
Bland bödlar hennes fackla bar.
Man göre försöket att sjunga denna strof efter psalmens af
ålder brukade koral, och kontrasten mellan ord och melodi blir
monumental! Och äfven där ej en från psalmstilen så afvikande
målning förekommer, får man ibland anledning att häpna öfver
bild-och ordvalets profanitet, t. ex. i denna strof ur M. G. de la Gardies
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
