- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjuttonde årgången, 1916 /
19

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

WALLINS LÄROÅR SOM PSALMDIKTARE 57

känsla mörda»1, »wansklighetens lag», »Mensklighetens lott»,
»odödlighetens höjd», »Dygdens jemna stig», »Dygdens bana», »ett
dyg-digt hjertas trängtan», men också om »stormbegären», som anfalla
människan med »mordgewären». Medan Choræus stundom
insätter nya hyperboliska uttryck (i G. Ps. 255, v. 4, blir t. ex. en sten
till en hel klippa), synes han vid andra tillfällen vara ytterligt rädd
för superlativer och starka ord. Så ändrar han t. ex. i G. Ps. 231,
v. 2, de sköna orden »Fullkomlig glädje hos dig är» (jfr Psalt. 16:
11) sålunda:

Fullkomlig ingen glädje är,

Men om hon finns, sä bor hon här,

Der Du dig uppenbarar.

Såsom redan af anförda exempel framgått, är det ej blott
formen utan äfven känslo- och tankeinnehållet i de gamla psalmerna
som förändras. Påverkad af tidens känslosamhet har Choræus i
sina psalmer ej sällan ledt församlingens uppmärksamhet till att
reflektera öfver och njuta af sin religiösa stämning: »Hur innerlig
wår wördnad!» heter det t. ex. i bearbetningen af G. Ps. 231, v. 1.
Denna känslosamhet yttrar sig i synnerhet som ett svärmeri för
Dygden, ej blott hos andra utan äfven hos det religiösa subjektet
själft.2 »Blott lycklig af hwad godt han gjort» står den till
himlens dörr framkomne och »klappar på och hoppas», och barnet i
Swedbergs »O Gud som ej de spädas röst föraktar» (G. Ps. 330)
får uttala den förväntan, att det vid lifvets gräns ej måtte
behöfva önska något steg ogjordt.

Höjdpunkten af neologiserande omdiktning utgör nog Choræus
behandling af G. Ps. 241, hvars från Rom. 8 hämtade lofsång öfver
den rättfärdiggjordes frid genom Kristus fått lämna rum för en
frälsningsvisshet, som är uteslutande psykologiskt orienterad,
lösgjord från allt samband med historiska fakta:

Wäl mig i ewighet! nu känner jag först trösten,
Nu först jag wärdet ser utaf den inre rösten;
Mitt samwete är rent, min framtids rymd är klar,
Jag lyfter lugn min blick till mensklighetens Far.

Andra strofen berör ej »de andliga fiendernas» angrepp mot
själens frid, endast jordens elaka tungor:

1 Jfr KA 1910, sid. 81, och där angifna exempel på liknande fraser hos
Kellgren och Lidner.

2 Ljunggren, Sv. V. H. III, sid. 289 (cit. efter J. J. V. Lagus).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1916/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free