- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjuttonde årgången, 1916 /
22

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60 E. LIEDGREN

riksspråksuttalets betoning i vers.1 Genom Creutz och hans
efterföljare blir ordens accentuering i prosa bestämmande äfven för
versen. Något större frihet än Creutz tillåta sig gustavianerna,
men den gamla psalmbokens prosodiska licentia poetica var äfven
för dem olidlig. Betoningar som åtrå’ (rimmande med små),
åstundan, åtly’dde väcka anstöt, om ock ej alla i lika hög grad.3

Apokopering och synkopering var ock i Gamla psalmboken en
vanlig företeelse, förorsakad af de metriska svårigheterna. Så möta
vi t. ex. i G. Ps. 76: månd’, G. Ps. 187: And’, allen’, bewar, min
kötslig hug, G. Ps. 194: Skapar’, G. Ps. 239: de ondas skar’,
himmelrik, G. Ps. 297: lycksam, rikdom, lefwand’ tro, G. Ps. 173:
swåra brinnand’ helfw’tes glöd. När härtill kommer, att
arkaistiska former som G. Ps. 233: vår öron, G. Ps. 297: onyttig ord,
mång besvär, min grå hår förmodligen rätt allmänt betraktades
som apokoperingar, blef antalet stympade ord i Gamla
psalmboken mycket stort. Och öfver allt ansågs ändring nödvändig.
Likaså där gamla böjningsändelser som dina nåde, minom etc.
påträffades.

Förbättrandet af de gamla psalmernas meter hörde till de allra
krångligaste fordringar, som tidens smak uppställde. Knittel,
syl-labisk vers och regelbundet jambisk eher trokeisk, på accent byggd
vers omväxlade i den karolinska psalmboken. Endast den
sistnämnda regelbundna tvåtaktiga versen ansågo de flesta samtida
(t. ex. Ödmann och Haeffner) tillåtlig i psalmen.3 A. Frigel tog
dock den daktyliska takten i försvar, och redan bland Wallins
första bearbetningar finns märkligt nog ett försök med tretaktig vers
(G. Ps. 221 O Jesu, du nådens och sanningens brunn, N. Ps. 47),
som åtminstone delvis hör till hans mest lyckade tidigare psalmer.4
Men eljes är metern noga normaliserad, något som naturligtvis
ofta ej kunnat ske utan starka ingrepp i den gamla textens
tankegång och uttryckssätt.

Slutligen måste man ju aflägsna en hel del åldei"domliga ord och
fraser, som verkade löjeväckande och därför anstötligt på sam-

1 F. Sandwall, Om accentueringen af två- och trestafviga komposita i
1600-talets svenska. (Språk och Stil XIII, sid. 21 f.).

> Exemplen från G. Ps. 76. Wallin har ändrat så (1807), att dessa ord
försvunnit, men han har i stället i strof 4 infört: upplåter och uppväcker.

3 A. Hildebrand, a. a. sid. 80 not (Ödmanns ovilja mot daktyler). Om
Hæftners åsikt se t. ex. Svensk Litt. Tidning 1813, n:o 20, 28.

1 Man erinre sig, att Wallin redan 1803 upptagit daktyler i dikten
Förtviflan (sedan kallad Klagan). Jfr KA 1910, sid. 61.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1916/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free