Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
e. liedgren"
ningen bättre skulle kunna komma till sin rätt.1 Det är sådana än
i dag högt skattade och flitigt använda psalmer som N. Ps. 325.
138, 25, 47, 329, 250, 216, 244, 207, 387, 492, 487, 500: 7 (i första
häftet) och 155, 160, 161, 16, 183, in, 23, 186, 187, 206, 255, 221,
272, 394, 416, 442, 480, 26, 465 (i andra häftet) samt därförutom
G. Ps. 283 (Från Gud will jag ej skiljas) och 319 (Den som frisker
är och sund), som Wallin upptagit till omarbetning. Såsom den
med dessa psalmer bekante genast finner, är det mycket centrala
ämnen och stämningar Wallin går att behandla, och ingenstädes
förekommer en sådan rationalisering af innehållet som i Choræus
omarbetning af »Wäl mig i ewighet». Låt nu vara, att den rådande
teorien för psalmförbättring (som Wallmark i sin ofvan berörda
recension likställer med psalmf örsköning) medfört, att Wallin
försett de gamla psalmerna med åtskilliga efter vårt begrepp onödiga
och stil vidriga prydnader, och att därigenom själfva det religiösa
intrycket ibland försvagats •—- det är dock uppenbart, att någon
egentlig neologisk-dogmatisk tendens svårligen kan påvisas, som
icke äfven långt senare gör sig påmind i Wallins psalmer och
predikningar.
De gamla psalmernas osminkade uttryck för en stark
syndkänsla och ett djupt försoningsbehof kunde man ju företrädesvis
vänta få se mildrade och försvagade. Det var ej blott mera
avancerade neologer utan äfven män med anspråk på ortodoxi, som
funno de gamla starka uttrycken för ruelse och samvetsångest
öfverdrifna och i sanningens intresse kräfde omredigering t. ex. af
syndabekännelsen. Så ville professor Lefrén i Åbo, som eljes
lutade åt herrnhutismen, ändra nämnda formulär på sådant sätt,
att i stället för uttrycket »jämväl sedan i alla mina lifsdagar ett
syndigt lefverne fört hafver» skulle läsas »jämväl sedan allt för
ofta», i stället för »icke älskat dig», »icke alltid älskat dig» o. s. v.2
Den förut nämnda signaturen Paleolog i Stockholms Posten 1812,
som naturligtvis förklarar sig icke vara neolog eller nj’hetskrämare,
yttrar om de s. k. botpsalmerna i Gamla psalmboken: »huru flöda
de icke ofta af en falsk ödmjukhet föragt för sig sjelf och sin
menskliga natur, hämma ali sjelfverksamhet, nedslå modet slappa
för-mögenheterna ända till ett slags andans orklöshet, smickrande för
1 Jämför Klopstock, som änger som en orsak till sin omdiktning af
gamla psalmer: »weil ich dankbegierig gegen-die Erbauung bin, zu der sie
mich oft. veranlassten...» (företalet till K:s Veränderte Lieder).
■ G. Nikander, Tengström, sid. 69.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
