Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare
.43
Ett utdrag af recensionen af Senare Samlingen må här
meddelas :
Att omarbeta våra Svenska Psalmer har Ree. alltid ansett såsom
ett af de svåraste litteraira bemödanden. Det kan icke nekas, att ju flera
ibland dem äga en sublim enkelhet och en djup anda, som försonar
oss med deras talrika fel emot både Språkets, Skaldekonstens och
Smakens lagar. Vanan att ifrån barndomen äga dem till tolkare
af både den enskilta och offentliga Andaktens känslor, bidrager
också till denna fördelaktiga stämning hos Läsarne. Deras föråldrade
uttryck, Språkets gravitetiska gång, Tankarnes riktighet, vårdad äfven
på bekostnad af rimmens och språkets, allt detta ger dem ett
anseende af högtidlighet, som man länge trott icke kunna ersättas
genom en nyare omklädning —; och det har behöfts några så
lyckl iga försök som det närvarande för att vederlägga denna
fördom. Ett Snille —• (Ree. tar för afgjordt, att ingen annan deri
lyckas) som företager sig att omarbeta våra Psalmer, måste således
icke allenast med uppmärksamhet följa de föreskrifter, som i
allmänhet gälla för detta grannlaga Skaldeslag och hvaraf Hr Prof.
Ödmann i Företalet till sina Kyrkosånger lemnat en så
tillfredsställande öfversigt — han måste äfven på det sorgfälligaste tillse,
att den gamla Psalmens anda och kraft -— långt ifrån att förlora
—■ tvertom betydligen vinna af den nya förändringen. Att sätta
moderna phraser utan anda och styrka i stället för de föråldrade
anderika och kraftfulla, är icke omarbeta, eller, som det i sjelfva
verket bör heta, ■—• att försköna en gammal Psalm — lika litet
som det kan kallas ett förskönande af ett Göthiskt tempel, att
ned-platta dess trottsande hvalfbågar. Det är i båda fallen att befästa
det Gamla i sitt anseende och att hos Allmänheten väcka en
ofördelaktig tanke om hvarje försök till förbättring. Då det gamla
Uttrycket, redan genom sin längre förtroliga bekantskap med
Läsaren, har en viss rättighet till hans uteslutande tycke och således
säkert icke underlåter att vid hvarje Försök till sitt utträngande
göra den gällande inser hvar och en lätt, att den nya förändringen
måste vara i hög grad förträfflig, för att kunna, icke allenast
fullkomligen bestå i denna strid, utan äfven med otvifvelaktig seger
sluta densamma.
Vid detta kinkiga företag är ännu en omständighet att
iakttaga. Den omarbetade Psalmen måste, för att gillas af ett sednare
tidehvarf för hvilket den är skrifven, fullkomligen gillas af det
närvarande. Det är naturligt att hvart och ett uttryck, hvar och en
ordställning, som för oss är föråldrad, skall blifva det ännu mer
för våra efterkommande. Alla dylika böra derföre utan
skonsamhet förkastas (de Bibliska naturligtvis undantagna, hvilka äfven
rättare kallas gamla än föråldrade) och intet hvarken bibehållas af
den gamla Psalmen eller ingå i dess nya form, som icke på det
mest tillfredsställande sätt stämplas af vårt närvarande tidehvarfs
språkodling och smak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
