Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare
.47
ligger väl i uppfattningen af plikten som skön, ljuf och i
innerligaste mening lyckobringande:
För den själ är ingen offring bitter,
Som den sköna pligtens bana går;
Ack, mer ljuf än hela flärdens glitter
Är dess tysta, känslofulla tår!
Öppna för behagens intryck, stärkta
Mot bekymrens, fly dess stilla dar,
Fly så lyckliga som obemärkta,
Under vården af en allgod Far.1
Detta »nöje» njuter också Wallin midt i sin försakelse och
enslighet. Han älskar sitt lefnadskall, bekänner han i Skaldebrefvet
till vännen, han finner sin tillvaro rik och tackar Försynen, som
skänkt honom förnöjsamhetens lycka. För den ännu öfvervägande
ljusa stämningen under karlbergstiden äro rader som dessa
betecknande:
Än dröjer lifvets Maj! I lugna dalar
Vi svärme kring och utså hoppets frön.
Om sommarn hjertats löftesbref betalar,
Om hösten mödans heta svett hugsvalar,
Vi vete ej. Men låt oss tro en lön,
Som bergås kan, hvart ödena ock hvälfva,
Af ädla sinnen, varaktig och skön;
Ej lyckans skänk, men skänken af oss sjelfva!
Såväl i denna dikt som i den hans senare diktning förebådande
Försakelsen låter han förstå, hvilken lycka de litterära
sysselsättningarna, poesien och umgänget med vännerna skänka honom.
Och äfven i Nöjet är det samma föremål, som bringa honom hans
ljufvaste glädje: étuden, vänskapen och lutan.
Tåld och nöjd i ert förbund,
Skall jag rätt min lefnad njuta . . .
heter det i slutstrofen till Försakelsen. »Njuta rätt», det är
syntesen af evdämonism och pliktlära — det är den han vill söka
förverkliga. Gentemot den ohejdade hädonismen, som han aldrig
1 Den af fosforisterna ej utan skäl beledda inskriptionen på vårdtornet,
som skulle ledsaga den okända Malla Montgomerys steg: »Värdet utaf
qvinnan Är en makas och en moders blott» behöll för Wallin lifvet igenom sin
sanning. Se hans af Fredrika Bremer kritiserade predikan Qvinnans ädla och
stilla kallelse (Rel. tal III, sid. 108 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
