Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare .87
Under sin studietid i Lund hade Wallmark bl. a. åhört Anders
Lidbecks föreläsningar i estetik, och denne stödde sig just på
auktoriteter som Home, Blair, Eschenburg och Schiller. Af
franskklassicismen var Lidbeck ingen slafvisk beundrare och lika litet af
dess svenska afläggare, den akademiska retoriken, men han hyste
å andra sidan en bestämd motvilja mot Schelling och den tyska
romantiken.1 Hvad Wallmark sålunda kunnat inhämta af
Lidbeck lät ganska väl förena sig med den åskådning Leopold
företrädde: motviljan mot den tyska romantiken erbjöd från början
■en ingalunda oviktig förbindelselinje mellan den sydsvenska och
•den uppsvenska smakståndpunkten.
För Wallin, som redan tidigt visat sig påverkad af den
franzénska förromantiken och genom sina studier under Boethius’,
Neik-ters och Svedelius’ ledning fått skaldekonstens högre uppgifter
inpräntade i sitt medvetande, kunde en erinran, som den Wallmark
nu gaf sina vänner, icke gärna förklinga ohörd. För den stora
sublima lyrikens vox angelica fanns i hans själ alltid ett hemligt
genljud, och när den stämman blott vidrördes, lystrade han
ovillkorligt. Det hörde, som förut framhållits, till tidens estetiska etikett,
att man borde som mästaren Horatius försöka sig i alla möjliga
poetiska genrer, och Wallin hade gjort sä. Men nu var tiden kommen
för genus grande. Ett ypperligt tillfälle för Wallin att pröfva sina
krafter inom denna genre erbjöd sig vid början af det nya året:
högtidligheterna vid Gustaf III:s-stodens aftäckning den 24
januari 1808 ägnade sig synnerligen att fira med en högstämd dikt.
Här är ej platsen att analysera Wallins berömda Dithyramb
öfver den 24 jan. 1808 (Stockholms Posten n:r 19 — den 25
januari —• s. å.). Det må blott erinras om det enstämmiga bifall, den
väckte, och om den epokbildande betydelse den tillerkänts vid
sidan af Tegnérs Krigssång för Skånska landtvärnet och Atterboms
Phosphoros-prolog. Kort efter statyaftäckningen tillkommo nya
impulser till storslagen patriotisk diktning i och med krigsutbrottet
i februari. Trots de starka pacifistiska sympatier, som lågo i tiden
och som äfven påverkat bl. a. Wallins lärare Boethius och honom
själf2, måste krigshändelserna verka uppryckande och väckande
1 Beträffande framställningen af Lidbecks ståndpunkt har jag följt Albert
Nilssons inledning till Esaias Tegnérs Filosofiska och estetiska Skrifter (1913),
sid. 63 ff. och Anton Blanck, Den nordiska renässansen, sid. 285 ff.
2 Se KA 1910, sid. 52 f. och grafdikten öfver C. U. Broocman i Saml.
Vitt. arb. I, sid. 281. Jämför härtill G. Nikanders värdefulla belysning af
Andliga strömningar i Åbo under den gustavianska tiden — Finsk Tidskrift
T. LXXV, 1913, sid. 309 ff.
Kyrkohist. Årsskrift 1916. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
