Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
e. liedgren"
på en man, som likt Wallin genom börd och lefnadskall stod
försvarsväsendet nära. Det var dock något uppfordrande och
lyftande i den svenska regeringens trotsiga hållning mot Napoleon
och hela den europeiska kontinenten, och ännu värjde sig en och
annan mot den magnetiska dragningskraft, som ödets man utöfvade
ej minst på svenskarna. Så var fallet med Wallmark, såsom det
framgår af hans Verser, upplästa i ett sällskap, d. 21 April 1807, i
anledning af Svenska Vapnens framgång i Tyskland.1 Samma hat
mot Napoleon, som där kommer till uttryck, talar äfven i slutet af
Wallins stora Sång öfver Gustaf den tredje (»Werldskräktarn från sin
thron förordnar wårt förderf » etc.) och i hans Ode till Swenska
Nationen i anledning af innewarande fälttåg. I ett bref till Wallmark
(dateradt Carlb. d. 21 Junii 1808) kallar han sistnämnda dikt »det
stackars Poemet, som haft så svårt att få burskap på Parnassen». Sin
önskan att få det tryckt i Stockholms Posten — »och det snarliga
— lyckades Wallin ej genomdrifva. Men bland hans Smärre
Poemer, som kort därefter utkommo, ingår det och innehåller där tre
strofer utöfver de åtta, hvaraf det består i Witterhetsförsök (1821)
och i Samlade Witterhetsarbeten. Stroferna 6 och 7 i den
ursprungliga texten lyda sålunda:
Så ryt, från Seinens strand, förfärande coloss!
Kom — att mot wåra bröst och wara hällar bräckas!
Du werldens sköflare! hwad ämnar du wäl oss?
Till wåra boningar ej hinna dina bloss —
De skola i ditt blod på wåra gränsor släckas.
Förgäfwes föser du på oss en syndaflod
Af slafwiskt sinnade och troförgätna grannar,
Som spartes, i sin nöd, af Gustafs ädelmod:
De köpa ej wår dygd, de kufwa ej ett mod,
Som trolösheten skyr och träldomen förbannar.
Den i sin hyperboliska retorik äkta wallinska dikten spår till.
sist, att Sveriges segervana folk snart skall vända hem »att från en
ädel strid vid Gustaf Adolphs thron på segerpalmer hvila». (En
stark tillit till Gustaf IV Adolf kommer liksom i den ofvan omtalade
lokaliseringen af Divis orte bonis också till synes i Dithyramben i
dess ursprungliga form med dess hyllning af den ensamme hårdt
betungade monarken och dess för oss så vemodigt ljudande
försäkran, »att Swea ej blir otacksam».) Det ogillande, Wallmarks
1 Biogr. Lex. XIX: sid. 360.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
