Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare
53
om hans första ungdoms osäkerhet om sin kallelse börjat ge med
sig och han med en viss själfklarhet fann sin väg till Parnassen
tryggad. Desto mer förvånad och sårad måste han då känna sig öfver
den (anonyma) recension af hans Smärre Poemer, som Lorenzo
Hammarsköld i början af oktober 1808 lät införa i Upsala
Tidning: Bref till en vän angående O. Wallins sist utgifna Poemer.1
Länge hade Hammarsköld och hans vän Clas Livijn (såsom
deras brefväxling visar) ondgjorts öfver den »prisbehängde» Wallins,
»namnsdags»- och »stadspoetens», framgångar. Det var inte bara
afund. Det var nog minst lika mycket, om ej mer, förargelse öfver
att en sådan talang lät sig förvilla af en falsk och utlefvad
smakriktnings föreskrifter. Hvad den nu ifrågavarande recensionen
angår, innehåller den så mycket aktningsfullt och välgrundadt
beröm åt Wallins »nit för konsten», »hans nit att fullkomna sig», att
en mindre förvand ung författare kunde varit rätt nöjd och svalt
de beska sanningarna med ro.3 Men den lättretlige och för andras
omdömen ytterst känslige Wallin upptog nog Hammarskölds Bref
som en förolämpning. Sakligt sedt öfverensstämde kritiken dock
delvis med Leopolds: så t. ex. anmärkningarna mot bristande
kon-cision och mot hopning af stilvidriga prydnader i öfversättningarna
från Horatius. (Ännu samma år fick ju Wallin uppbära tadel af
Leopold för sitt ödslande med metaforer i en predikan på Svenska
Akademiens högtidsdag.3) Men den hammarsköldska kritikens
offentlighet och på vissa punkter, t. ex. när det gällde poemen
Landtlig bröllopssång och Vaggvisa, rätt försmädliga ton verkade
nog annorlunda än Leopolds privata och alltid förbindliga
granskning. Emellertid trodde sig Hammarsköld efter ett år kunna
konstatera, att kritiken haft ett godt inflytande på Wallin, bl. a. så
till vida, att denne efter den ofvannämnda recensionens
publicerande »icke skrifvit en enda bit, som kan förliknas vid hans
Vaggvisa eller landtliga bröllopssång».4 Jämte Wallmarks yrkande på
»anda och kraft», känsla och fantasi kan väl också Hammarskölds
angrepp på det ömsom missnaiva, ömsom torrt prosaiska i några
1 Upsala Tidning 1808 n:r 36, 39, 40, 43, 45. — Se R. Hjärne, Dagen
före drabbningen, sid. 407 ff., där bela recensionen finnes aftryckt (Bilaga n:r 2).
2 Man observere det från Lessing hämtade mottot:
Einen elenden Dichter tadelt man gar nicht;
mit einem mittelmässigen verfahrt man gelinde:
gegen einen grossen ist man unerbitterlich.
5 Ljunggren, Sv. Vitt. Häfder III, sid. 523.
4 Hammarsköld till Livijn den 4 sept. 1809 (R. Hjärne a. a., sid. 360).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
