Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
e. liedgren"
af Wallins mindre lyckade smådikter 1808 ha bidragit till att stadga
hans sträfvan efter det äkta och lefvande i poesien. För sådana
musikaliskt-lyriska ting som Dithyramben och Svärmeri (Hvem
är du, o tärna . . .) visade Hammarsköld liflig uppskattning men
därmed markerades ock dessa sångers artskillnad i förhållande till
den stelt artificiella akademiska retoriken. Det var liksom en
anvisning om den linje, Wallin borde följa, och som han nog också i
grunden helst följde.
Ett vittnesbörd om, att Wallin under loppet af år 1808 känt
sig på visst sätt otillfredsställd med sitt ännu ofta rätt flyktiga och
alltför lätta författarskap, kan man finna i den för öfrigt ganska
svaga hyllningsdikt till vännen Wallmark, som han i november
nämnda år införde i Stockhloms Posten under rubriken Till Amalias
Författare (St. P. 1808, n:r 268). Han jämför sina egna litterära
bemödanden med Wallmarks, som i välgörenhetssyfte utgifvit en
sentimental novell, Amalia eller de finska flyktingarna, skildrande
ryssarnas våldshandlingar i det pågående kriget:
Wår kärlek och war afund wärdig,
Du är, långt mer än wi, rättfärdig,
Som för ett lof, så tomt och kort,
Wår sommarmånad sjunga bort.
De äro fåfänga och weka,
De toner wåra lyror leka;
Den krans, wi önskat eller fått,
Han är en flyktig barnro blott.
Och med anspelning på Jesu ord »Hvad I hafven gjort en af
dessa minsta, det hafven I ock gjort mig» uttalar Wallin sin
förvissning, att den människovänlige Wallmark och hela hans hus
rikligen skola- vedergällas för det ädla nit, han lagt i dagen. Härvid
faller dikten in i psalmtonen — Gud skall alltjämt »fylla det glada
bordet,
Som Dina kära små i ring,
Likt oljeplantor, stå omkring».
Det är ej, när man tänker på Wallins diktning under
karlbergstiden, så underligt, att han känner själf förebråelser. Ty af det
mäktiga och storvulna, som hans lyra på sistone äfven visat sig mäktig,
finns från åren 1806—1808 ej mycket. »När han höjde sig till
Odeton, hann han dock aldrig öfver Sybågar och Sminkburkar», heter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
