Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare 99
Det är rätt egendomligt, att en så flagrant afvikelse mot den
rena evangeliska lärans grundartikel om rättfärdiggörelsen genom
tron allena fått passera oanmärkt både i Stockholms konsistorium
och i Prästeståndet. Det visar väl i sin mån, att förståelsen för
den artikelns värde blifvit starkt reducerad genom pietismens och
upplysningens förenade ansträngningar. (Möjligt kan väl också
vara, att man tänkte sig »förtjänandet» förutsätta Guds nåds
verkande kraft, hvarigenom den troende människan blir satt i stånd
att s. a. s. medelbart förtjäna saligheten.1)
Parafrasen af Fader vår är ej särdeles lyckad — den är
betydligt omarbetad i N. Ps. 262. Dock har den onekligen mera
psalmkaraktär — snarast i stil med Ödmanns medelmåttigare alster •—
än Mensköhjertat, äfven om man förvånas öfver uttryck som
»nyttans krafter», »wåra lustars swall», »en werld, der sorgen
ströf-war».
De mest betydande af Wallins originalförsök. 1809 äro
psalmerna Kärleken, Hoppet, Första Nattvardsgången och
Beredelse till Döden.3 Af dessa erinrar Hoppet (»Wälsignade dag, som
skön träder opp«) om ingressen till n:r 365 i 1793 års profpsalmbok
(»Wälsignade dag, som ljuset oss ger»), hvilken är en omarbetning
af »Den signade dag» (G. Ps. 354), men äfven i någon mån om 1807
års omarbetning af G. Ps. 221: det är något af samma lifliga värme
och musikaliska tonfall. Starkt förändrad och tillökad har denna
psalm gifvit upphof till N. Ps. 461 »O hoppets dag, som klarnar opp».
Hoppet är odödlighetens hopp. Det är äfven här tillfälle att
iakttaga, hur Wallins inspiration lifvas och eldas, så fort han berör död,
förgängelse och evighet:
En wanskelig werld förgås med sin prakt,
Sin ära, sin lust och sin lycka;
Men undan förgängelsens krossande makt
Skall Herren de iitwalda rycka.
Mot dem hafwer döden förlorat sin udd
Och grafwen förlorat sin seger.3
1 Det iir här äfven anledning att tänka på det inflytande, som
antik-filosofi och retorik utöfvat, ej minst på Wallin själf, men äfven på ali
humanistiskt orienterad kristendom. Hos Cicero t. ex. är ju förtjänsten i moralisk
mening ett ingalunda främmande begrepp. (Th. Zielinski, Cicero im Wandel
der Jahrhunderte, sid. 85 f., 127 t.)
2 Om Begrafningspsalmen (»Så wandre wi all werldens wäg») se KA
1910, sid. 88, där dess likhet med en af Wallins horatiusöfversättningar
påpekas. Psalmen ingick nästan alldeles oförändrad i N. Psb. (n:r 490).
3 Jfr N. Ps. 461:2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
