- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjuttonde årgången, 1916 /
65

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

wallins läroår som psalmdiktare

.65

übet»).1 Kärleken till nästan har här blifvit ej blott ett bud, utan
ett lifsbehof och en lycka: en nutida läsare måste tänka på
Karl-feldts I passionsveckan:

O ljufligheters ljuflighet och krona —
Att bjuda frid, att läka och försona . . .

Men det finns också samtida släktingar till denna
humanitetens höga visa. Otvifvelaktigt synes vara, att den tillkommit under
intrycket af den människokärlekens lära, hvilken i Tyskland
framställts som kristendomens kärna af män som Lessing och Herder
och tagit sig ett inspireradt uttryck i Schillers An die Freude (1785):

Groll und Rache sei vergessen,
"Unserm Todfeind sei verziehn,
Keine Träne soll ihn pressen,
Keine Reue nage ihn.
Unser Schuldbuch sei vernichtet!
Ausgesöhnt die ganze Weltl
Brüder -— überm Sternenzelt
Richtet Gott, wie wir gerichtet.

För denna lyckokänslans alltomfattande sympati blir tron på
en gudomlig kärleksrik försyn ett nödvändigt postulat:

Brüder — überm Sternenzelt
Muss ein Heber Vater wohnen.

Samma stämning återfinna vi på svensk mark, mattare i
Leopolds öfversättning af Schillers Sång till Glädjen men i desto högre
tonart i Tegnérs Fridsröster, som i sin första form, Försonligheten,
går tillbaka till 1806. Dess samband med Schillers dikt ej blott
rytmiskt utan äfven i fråga om tankeinnehållet är ock påtagligt.
Det är samma fruktan för att vid lifvets slut lämna någon fiende
oförsonad efter sig, som talar ur fjärde strofen af Wallins psalm
1809:

We, när du snart wid målet stannar
Och bäfwande tillbakaser,
Om något hjerta Dig förbannar,
Som Du ej kan försona mer.

1 P. Nodermann, Studier i Svensk hymnologi II, sid. 12 (Ps. 19). —
Melodien till den tyska psalmen skall liksom texten vara af den som religiös
diktare berömde läkaren Chr. Fr. Richter († 1711). Se K. S. V:s Koralbok
(2 uppl.) sid. XXIII.

Kyrkohist. Årsskrift 1916. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:05:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1916/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free