Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare
75
boken. Det är godt och väl, säger Wallin, att Pastoralutskottet
handlägger dessa ärenden, men •—
Hur skall Werket företagas och fullbordas, att det hwarken
blir ett lappwerk, som någon tid kan dölja, men alldrig böta de
gamla bristfälligheterna, ett STrtßXvjjJ.a pav.ouc à’(Vaæoo èm l[i.avM
flaXatio,1 eller ett hastwerk, som blänker en stund med nyhetens
behag, till dess Floden kommer och Wädret blåser derpå; utan ett
fast och färdigt arbete, som i sitt wärde, mer än i den yttre
sanktionen, äger willkoret både för sin werkan och för sin waraktighet.
Wallin betonar nödvändigheten af att hvad som här göres,
göressnart och väl. Det bör göras snart, ty dels äro sinnena väckta
ur sitt vanliga läge genom statsförändringen och därigenom bättre
än någonsin stämda för en reform äfven på det kyrkliga området2,
dels har språket nu nått en just lämplig fullkomning och skönhet:
»Kellgrens, Lehnbergs och Gyllenborgs enkla, kraftiga
och harmoniska språk är wärdigt att höras i
helgedomarna och att der förwaras».3 Det bör göras wäl, ty det
kan göras väl. Ett års dröjsmål skadar inte. Skulle först vid
nästa riksmöte böckerna påbjudas till begagnande, gör det
ingenting. Det är blott så mycket bättre, om de dessförinnan
genom sitt erkända och verkliga värde fått bana sig vägen till
församlingens förtroende. Men arbetet bör göras väl också därför,
att religionsböcker icke — såsom konstitutioner — snart åter
kunna förbättras utan skrifvas för sekler.4
1 Mt. 9:16.
2 »Att ett så vidtgående ärende fördes fram vid en tidpunkt, då politiken
naturligt nog tilldrog sig hufvudintresset, var ett betänkligt missgrepp och
visade tydligare än annat, att ärkebiskopen ej hade blick för sakens djupa
innebörd», skrifver Wijkmark a. a. I, sid. 4 0111 Lindbloms upptagande af
psalmboksfrågan vid riksdagen 1809. Som vi se, var Wallin inte klarsyntare
än ärkebiskopen vid denna tidpunkt. Enligt Wallmark var det rent af
Wallin, som förmådde Lindblom att upptaga psalmboksfrågan vid
1809 års riksdag. »I ett sällskap under denna riksdag, der tvifvel yttrades
om möjligheten att någonsin erhålla en ny psalmbok, hörde förf. häraf
[nekrologen i Sveriges Statstidning] honom [Lindblom] säga i en ton af
tillförsikt och pekande på den äfven närvarande unge doktor Wallin: ille
faciet» (Minne af J. O. Wallin, sid. 38).
3 Spärrningen af E. L. Att Wallin just nämner dessa personer,
får förmodligen anses bero på att de samtliga redan tillhörde historien
(Gyllenborg och Lehnberg afledo båda 1808).
4 Jämför Wallins yttrande i psalmbokskommittén den 6 dec. 1811: »Wi
arbeta för tidehwarf» (Hildebrand, a. a. sid. 113). På liknande sätt i före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
