Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare
.77
Härpå utvecklar Wallin grundlinjerna för sitt
psalmboksprogram, som i sak på det närmaste öfverensstämmer med hans
senare uttalanden i samma ämne.
En Psalmbok bör innefatta hela wår religion. Christendomens
Tros- och Dygde-Läror böra derutinnan så sinligt, men så ädelt,
så enkelt och derjemte så bewekande, så warm t, så andaktsfullt,
och tillika så rent, så lärorikt framställas, att de tillfridsställa
menskliga känslan och begreppet i alla deras olika odlingsgrader.1 Jag
tror på en nära förwantskap imellan det goda och det sköna:
och en Psalmbok, der dessa lyckligt förenades, skulle ej allenast
blifwa en permanent Code de goüt, till hvilken man i alla tider
kunde hän wisa hwarje oblyg och obuden witterhetsförsökare2; den
skulle dertill mer för den sedliga och religiösa känslan blifwa en
stadigwarande Organ, som från första stunden af menniskans gryende
begrepp, öppnade det oskyldiga hjertat för Dygdernas behag och
Christendomens löften, ristade i hennes själ, likasom med gyllene
bokstäfwer, alla Religionens Sede- och Tröste-Reglor, och med en
slags magisk wishet ledsagade henne bland lifwets frestelser och
sorger. Deruti borde således det heliga, som Ordet och hjertat
förestafwa, liksom i ett obesmittadt offerkäril, frambäras så
oblan-dadt, ej blott af tidens brister men äfwen af dess manér, att
menniskonaturen, i alla åldrar och lägen, der utan möda igenkänner
sina ädlaste behof och lugnas eller upplyses i sina ömmaste ange-
en Psalmbok, då vi hafva en Svensk akademi. Det kan härvid ej tillkomma
Presteståndet något vidare, än att tillse det ej något strider mot fidem
orthodoxam».
1 Jfr vid det följande Wallins företal till Förslaget 1816: »En väl
inrättad Psalmbok bör, efter mitt begrepp, vara allom allt; allas tillhörighet
och allas tillflykt: den enfaldiges som tänkarens . . . och detta allt genom
alla mellangrader» . . . »Denna bok bör således ej allenast vara fullständig,
så att intet der saknas, utan äfven systematisk, så att allt har enhet och
sammanhang: på det en hvar utan för mycken omhugsan, må igenfinna hvad
honom är tjenligt, och på det att den, som med uppmärksamhet läser sin
Psalmbok, skall, åtminstone inför sig sjelf, kunna göra redo för sin
Christendom.» Se ock Wallins predikan vid nya psalmbokens invigning Rel. tal I,
sid. 339 f.: »Man ville [vid den nya andaktsbokens utarbetning], att den
gudomliga religionens höga trosläror, heliga sedebud och tröstfulla, saliga löften
der skulle framstå i deras fullständiga omfång och sköna sammanhang . . .
De jordiska vandrare så skilda i åldrar, lycka, själsodling och lefnadsvrken
skulle der finna hvad de alla och en hvar mest hade af nöden . . .»
2 Jfr Wallins Betänkande rörande Nya Psalmboken af den 10 maj 1812
(aftryckt hos Hildebrand a. a. sid. 160 f.): »En ny psalm bör, utom de religiösa
fordringarne, som aldrig kunna eftergifvas,’ vara så korrekt, så enkel, så
lyrisk ... att en far t. ex. ännu efter 100 år skall kunna säga till en son, som
vill rita ut [= sträcka ut, se Språk och Stil årg. XI, sid. 292, anm.] i vitter
tygellöshet: ’Läs din Psalmbok, min gosse, så lär du dig modersmålet’!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
