Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Emil Liedgren. Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wallins läroår som psalmdiktare
.81
det gamla svenska bibelmättade andaktsspråket med dess
mäktiga, manliga och rika klangfullhet och dristiga suggestiva bildval.
Af denna kraft och dristighet visa sig snarare vissa spår 1807 än
1809. Det akademiska korrekthetsidealet står ännu i vägen för
hans vidare utveckling.
Af det redan anförda, såväl i detta och närmast föregående
kapitel som i inledningen, framgår ovedersägligt, att bibliskt
stoff, bibliska bilder och bibliskt språk ingalunda voro främmande
för den religiösa diktning, som närmast föregick det nyromantiska
genombrottet i vår litteratur. Lidner och Oxenstierna, de af den
gustavianska tidens skalder, som fosforisterna kände sig mest
besläktade med, hade upptagit bibelpoesien bland sina
inspirationskällor, och Wallin hade tidigt lärt af dem. Ett exempel på att
han äfven före den svenska nyromantikens uppträdande förstått
att uppskatta Psaltarens orientaliska poesi är den förut nämnda
Parafrasen öfver 42 och 43 Psalmen (1808), där de lokala
anspelningarna ingalunda undvikas:
Men ack! med oro, -som ej återwänder,
Jag söker Dig ännu kring Jordans stränder
Jag ropar Dig ännu, o Gud, mitt Hopp!
Från Hermons branter eller Mizars topp . . .
Men ännu återstår mycket, innan han lärt att återge den
bibliska poesiens höga enkelhet och lämpa sig efter dess värdiga
bildspråk. Ännu blir parafrasen en medveten försköning af den valda
texten med ytterligare utbrodering af dess bilder och påhäng af
främmande prydnader. Ännu har han ej lärt sig inse det
ojämförliga i det gamla svenska bibelspråkets skönhetshalt (än
mindre de gamla protestantiska psalmernas oersättliga
stämningsvärde). Det framgår af uttryck sådana som dessa i
nämnda parafras: »Du mina dagars Danare och Wakt» eller
Likt mördarns spjut, som ben och ådror bårar,
Så hädelsen mig sargar dag och natt
eller en sentimental sj älfapostrofering som »Blödiga, betryckta
hjerta» i stället för Bibelns enkla tilltal: »min själ», som äfven
Tingstadius osmyckadt använder.
Ett annat exempel på Wallins smak för Psaltarens poesi, som
särskildt Fryxell fäst stort afseende vid, är Wallins första till
kyrkopsalm afsedda parafras ur Psaltaren: »Ho är den som trött af
striden» (N. Ps. 277), först offentliggjord i Journal för Littera-
Kyrkohist. Årsskrift 1916. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
