Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Pekka Wäinö. Till belysande af tillståndet i vår nordligaste församling vid tiden för Lars Levi Læstadii uppträdande såsom de nordiska lapparnas och finnarnas andlige och sedlige reformator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur vår nordligaste församlings historia
I O I
i Kemi lappmark.1 Den förut nämnde’Johannes Tornæus
(kyrkoherde i Neder-Torneå 1640, prost 1649, † 1671) ådagalade ock
mycket nit om dessa lapp- och finnmarks-bebyggares kristliga
undervisning.2
Om Torne lappmarks kyrkliga förhållanden på 1600-talet
förekommer vidare i Kungl, kanslikollegii »betänkande» af år 1686
bl. a. följande, som här må anföras: »Uti Torne Lappmark äro
fuller tre kyrkor uppbyggde, men ingen prest hafver der ännu varit
boendes, utan allenast en gång om året vid marknadstiden hafver
Pastor i Neder Torne sjelf kommit dit upp eller sändt sin kappelan
och tagit tionden som der vid hänger af Lapparne och några gånger
då för dem predikat, men dess utan hela året hafva de ingen
Gudstjenst haft eller fått begå Herrans högvärdiga nattvard».3 I
fortsättningen föreslås upprättande af stugor för gudstjänsts hållande
och tillsättande af en pastor jämte kapellan här uppe.
Sedan Torne lappmarksförsamlingar år 1673 blifvit skilda
från Neder-Torneå vidsträckta pastorat, lydde Enontekis
(Karesuando) såsom annexförsamling intill 1748 under Jukkasjärvi, där
en kyrka skall hafva uppförts redan under Gustaf Vasas tid.4 Vid
1747 års riksdag beslöts utbrytande af Enontekis från nyssnämnda
modersocken, hvarefter församlingen alltsedan 1748 utgjort
Norrbottens nordligaste socken.5
Sedan gränsen mellan Sverige och Finland enligt 1809 års
fredstraktat med Ryssland skulle följa Torne-, Muonio- och
Kön-kämä-älfvar, kom den norr och öster om denna gräns belägna delen
af Enontekis’ socken jämte dess kyrka att höra under det ryska
Finland. För det svenska Enontekis byggdes nu år 1814 en ny kyrka
i byn Karesuando på sydvästra stranden af Muonio älf. Det var
på detta rum, som Lars Levi Læstadii väckande stämma skulle
ljuda som »en ropandes röst i öknen-», hvars eko hördes vida öfver
Nordanland. — Socknens nuvarande kyrka invigdes år 1905.
Det gamla byanamnet Karesuando, hvilket redan långt förut
användts som benämning på hela socknen, antogs först år 1910 såsom
1 Jmf. Grape: Herdaminne, s. 78 o. Lundström: Laur. Paul. Gothus
III, ss. 71 o. 73 not i.
2 Jmf. Grape: Herdaminne, s. 78.
3 Grape: Herdaminne, s. 75.
4 Jmf. Grape: Herdaminne, s. 76.
6 Jmf. Bergqvist-Svenonius: Eappl., s. 160; Grape: Herdam. s. 77;
Hist. geogr. stat. lex. IV s. 133; Höjer: Sverige III, s. 403.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
